Bok nr 31 och det känns lite som att det gått på tomgång och att trådarna ska knytas ihop.

Titeln inlåst symboliserar inte riktigt boken för den delen av storyn får rätt lite fokus.

Det är ändå härligt att få hänga med människorna i Haugesund ett tag. Allt är långt ifrån uppklarat och jag ser fram emot att få knyta ihop säcken i augusti och är nyfiken på hur allt ska landa. Ska Christian straffas eller kommer han undan? Eller finns det mer information om det förgångna som kan dyka upp?

Ser fram emot nästa del i maj!

Ohh vilket spännande tema för veckans kärleksförklaring – främmande. Den här har jag fått fundera på men mest har det dragit ut på tiden pga att jag prioiriterat högskoleprovet och pluggande till det.

• Jag ❤️ att vara en främmande fågel på provet idag bland alla ungdomar. Kände verkligen vibben av framtidsdrömmar och allvaret som det ändå innebär. Ett bra resultat kan verkligen förändra framtiden.
• Jag ❤️permakultur, odling, djur och ett lantligt liv men jag måste kanske inse att jag är väldigt främmande för det. Livet nu är otroligt långt ifrån det. Vi får se när det kan blir mindre främmande.
• Jag ❤️hästar men är tyvärr rätt främmande för dem. Vet inte riktigt hur jag ska hantera dem och vad som är viktigt etc. Lite som förra punkten. Fast jag skulle verkligen vilja?
• Jag ❤️den digitala världen där man väl egentligen är ganska främmande men ändå kan känna sån enorm samhörighet på olika sätt. Den här utmaningen är ett sånt exempel!
• Jag ❤️ mitt jobb där jag ofta får vara den främmande personen som kommer in och ställer olika frågor för att försöka förstå hur verktygen jag kan skulle kunna stötta dem. Att inte vara fast i organisationen och dess politik brukar göra att jag kan vara mer nyfiken och ställa modiga frågor. Älskart!
• Jag❤️mitt jobb när det för mig till människor från främmande delar av världen och jag får spännande inblickar i andra delar. Den här veckan har jag pratat med människor i USA, Tyskland, Indien och Nepal.

Att vara nyfiken på det som är främmande tror jag är nyckeln till framgång för oss på den här planeten. Att inte vara rädd utan öppen för det okända. Att brygga över våra olikheter.

Idag var det dags för det där högskoleprovet som jag övat en del senaste veckan. Fick tips om minnesmästaren Jonas hpakuten (som nu verkar nere?) som både jag och Joel kört med senaste kvällarna.

Det har verkligen gått upp och ner för. Tyckte jag fattade massa matte i torsdags kväll bara för att igår kväll återigen känna mig som ett frågetecken.

Idag var det tyvärr en hel del frågetecken kvar och på en provdel hade jag tidsbrist och missade att fylla i svar på två frågor.

Istället för att gissa när jag gjorde det senast så plockade jag fram pärmen och kollade. Har tydligen gjort det 4 gånger.

• november 1992: 1.5 (120/148) – 52707 deltagare
• april 1993: 1.7 (128/148) – 79 713 deltagare
• oktober 1993: 1.6 (122/148) – 54 130 deltagare (firade tydligen födelsedagen så här)
• april 1998: 1.7 (101/122) – 75 692 deltagare

Vi kan ju säga som så att jag är rätt säker på att jag inte kommer slå mina tidigare resultat.

Nåja, roligt att få hänga med Joel och en av hans kompisar. Faktiskt även en förälder till en av deras tidigare klasskompisar. Vi skrev båda på Skarpnäcks skola i Kärrtorp och det var alldeles fullt av ungdomar. Kände mig lite smått gammal.

Säkerheten har ökat kan man lugnt säga. Provledare hade ett helt manus att läsa innantill och det var exakt samma information inför varje pass – det var fem pass.

I provet ingår två kvantitativa och två verbala delar, plus en utprovningsdel (så man får tre av ena sorten). Man vet inte vilken som är utprovningsdel men redan efter första passet så insåg vi att det var första passet för kompisar till dem hade fått kvantitativt och vi hade verbalt – när det är det riktiga har alla exakt samma samtidigt.

TUR för den var sketasvår.

Verbal, verbal, kvantitativ, verbal och kvantitativ. Första kvantitativa tog tid för mig så på diagrammen hann jag inte klart. Därför läste jag snabbt som fasen på den sista verbala och var klar en kvart före och fick bara sitta och glo. Telefoner måste ligga i väskan bak i rummet – avstängd. Sista kvantitativa började jag med diagrammen och hann precis klart i tid. Snacka om puls när de säger 5 minuter kvar och man då ska fokusera och tänka. Omöjligt.

Nu känns det skönt att slippa plugga även om det har varit roligt att väcka massa insomnad kunskap till liv. Trodde ärligt att jag hade bättre koll. Undra vad mer jag tror att jag kan men har glömt?

27 maj får man tydligen svaren även om facit kommer på onsdag. På den gamla tiden fick man ta hem frågehäftet så man kunde rätta, nu samlas allt in och man vågar knappt andas.

Kanske testar jag igenom 10 år?

Simons dygnsrytm är sådär just nu och jag vaknar sjukt tidigt så idag packade jag utefrukost strax före 5 och vi knallade runt och lekte i lite lövhögar och åt frukost. Hemma igen före halv 7.

Inte en enda människa såg vi men ett par råddjur som Raffe skällde på och några harar som han missade helt.

Ingen soluppgång att tala om och rätt jämngrått men skogen är ju alltid skogen!

Äntligen fredag och veckans femma. Den här veckan är temat första gången.

1. Vad var det första du gjorde idag?
   Packade frukost för att äta ute i skogen på hundrundan
2. Vad var det första du köpte för egna pengar?
   Oj. Jag har verkligen ingen aning. Kanske en pixibok, tidning eller godis?
3. När var första gången du överraskade dig själv?
   Vet inte om jag överraskar mig själv? Tenderar att tänka igenom “rätt” många scenarion i mitt huvud.
4. Vad var det första du gjorde som fick dig att känna dig vuxen?
   Flytta till egen lägenhet i Åmål för att börja gymnasiet. Trots att jag bara precis skulle fylla 16 och åkte hem alla helger så var det stort. Fast ibland känner jag mig inte vuxen ens nu…
5. Vad är det första lilla steget mot något du länge tänkt på?
   Att köpa en campervan känns som steget till mer frihet. Så det är väl inte ett litet steg egentligen men något vi pratat om länge ändå.

Uppskattar verkligen att få tänka på saker från förr. Inse hur otroligt lite jag minns. Galet!

Vilken käftsmäll!

Jag mådde illa, skämdes och förfasades när jag läste den här boken.

Smärtsamt.

Blir lite skrämd över min egna lilla bubbla jag levt i, att jag inte riktigt fattat (förvisso anat).

Jag blir väldigt ledsen över att vi skiljer på människor och människor. Här. I ett av de mest jämlika länder i världen (eller?). Fy fan.

I höst behöver vi förändring, förändring på riktigt. Mod att ta oss vidare, att fokusera på saker som är viktiga på riktigt. Sluta hålla på.

Vi kan bättre.

Helt otroligt att det gått 8 år sen Raffe flyttade in hos oss.

Det har varit en resa som heter duga vill jag lova. Svårt att sammanfatta egentligen men han har verkligen varit en guldklimp värd alla pengar han kostnad, all tid han tagit för den fantastiska kärlek han bär med sig.

Jag har tagit orimliga mängder bilder på honom. Hängt vid vattenpölar, lövhögar och allt annat han uppskattar.

Vill aldrig leva utan djur även om det ger en mer att oroa sig över, fler räkningar att betala och tar tid på olika sätt. Det är värt det!

Sista sidorna gick knappt att läsa pga tårfyllda ögon. Ett väldigt förväntat slut och vägen dit är en bitvis smärtsam läsning.

Jag vill flera gånger skaka om flera personer och be dem skärpa sig. Bo, sonen Hans och vissa inom hemsjukvården.

Älskar att få följa Bosses tankegångar och hur han resonerar. Hur tankarna rör sig genom tiden och blandar friskt.

Livet. Hur andra människor och händelser formar vår framtid. Hur svårt det är att bryta mönster. Hur vi går från att styras av andra, styra själv, styra andra för att återgå till att bli styrd av andra.

Mycket läsvärd!

Idag fick jag äntligen till en utefrukost, med soluppgång och hela kittet. Utan att Raffe blev skum. Hurra!

Vi besökte ett par lövhögar, några blöta ställen och spenderade en bra stund vid Ältasjön.

Tidigt som fan hade jag tänkt gå upp och så vaknade jag ännu tidigare. Nåja, inte en människa såg vi, men många fåglar och ett par rådjur.

På 90-talet när det begav sig gillade jag att göra högskoleprovet. Var dock usel på orden (som då var en större del). I höstas gjorde Joel det och när det var dags att anmäla sig för vårens slog jag till och anmälde mig.

För någon vecka sen började jag träna lite och letade upp gamla prov för att öva på. Jösses. Det gick verkligen inte bra. Orden klarade jag galant men resten.

Så idag har jag och Joel övat. Jag prickade orden och även läsningen tror jag. Skärpte mig från när jag testade förra gången.

Matte och logik däremot. Hujeda mig. Minns ju typ ingentind. Roten ur? Upphöjt till? Pytagoras sats? Joel fick berätta hur han tänkte på typ 10 tal eller så.

Nu siktar jag in mig på onsdag kväll då jag har tid att plugga lite till. Fokus blir matte och logik-delarna då så att det sitter.