En intressant bok, som både får mig arg och glad. Glad för att högläsning verkar vara helt rätt (vi läser ju massor), arg för att det verkar så självklart för henne. Man ska läsa från att de är bebisar. Mmm… försök med det för bebisar som inte gillar det. Läser man för dem så behöver man aldrig gå till logoped. Mmm… eller hur.

Tycker det är intressanta saker hon lyfter fram. Tex att det där med att ljuda sig till läsningen inte är nödvändigt (särskilt svårt blir det ju på engelska). Hon ser tre delar i konsten att lära sig läsa.

1. Skriften. Vi måste förstå de där tecknen vi ser. Ju mer man har lärt sig känna igen bokstäverna desto enklare blir det att lära sig förstå dem.
2. Språket. Vi måste förstå orden och hur de länkas samman till större enheter. Ju mer språk man hört desto enklare blir det.
3. Allmänbildningen. Omvärldskunskap som vi kallade det när jag pluggade och vi läste om att få datorer att “förstå” språk. Förstår man det man läser är det enklare att läsa. Något som var uppenbart även för mig när jag läste Boggi.

Det är en hel del självklarheter som nämns men det är ändå lite aha-upplevelse vilket är skönt. Läsa med inlevelse ger en större läsupplevelse för barn och nog har jag levt mig in ännu  mer i böckerna sen jag började läsa den här boken 🙂

Experter på läsinlärning och barns utveckling har upptäckt att om ett barn kan åtta barnkammarim utantill när det är fyra år, så finns det barnet för det mesta bland dem som läser bäst bland åttaåringarna.

Så nu jobbar vi hårt med rim här hemma 😉

Hade gärna testat att läsa några av hennes böcker, men de verkar bara finnas på engelska tyvärr.