Du kan, du vill, du törs!

Oj vad jag känner igen mig. Fast ändå inte på något sätt. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är. Kanske är det att jag är lite splittrad till NMT. Jag förstår känslan Hillevi beskriver eftersom jag känner samma sak via crossfitpassen, men jag känner lite tveksamhet inför längden på passen, myggorna, snön och så vidare, lite väl extremt på något sätt. Som att man måste överdriva lite, vara lite värre än andra.

Samtidigt har jag bestämt mig för att testa en gång under 2012, för jag vill veta! Innerst inne tror jag att jag skulle älska det. Kanske är det oxå för att jag älskar crossen så mycket att jag inte vill hitta något annat som tävlar mot det. Kanske för att det skulle vara praktiskt väldigt svårt att kunna träna eftersom de inte har pass på någon passande plats.

Jag gillar boken och jag tror att den kan peppa många att våga. Funktionell träning är framtiden tror jag, våra kroppar behöver röra på sig. Om man sen kör NMT, crossfit eller någon annan form må så vara. Så länge man kan hitta den träningsform som får en att må bra, vilja träna, längta till passen, bli besviken när man av någon anledning inte kan gå på ett pass då är det bra.

Samtidigt hade jag önskat samma format som tex Tjocka Tanten rocker fett för åh vad mycket jag gillar det formatet! Den här är skriven i dagboksformat vilket funkar ok. I slutet är det lite mer faktabaserade sidor som beskriver hur man bör äta och vad NMT består av – bra!

Följer sen länge hennes blogg så detta var inga nyheter för mig eftersom hon i 1,5 år skrivit om sina upplevelser kring NMT. Nu har hon skapat en ny blogg, med fokus på extremt kul – NMT.

Hillevis sjätte bok och den andra som inte har humorn i centrum. Åh vad jag lider med tonåringen i boken, tänk om man kunde hjälpa, eller tänk om någon annan hade hjälpt istället för att blunda. Är det verkligen så att de flesta blundar? Får mig att fundera på hur jag själv skulle agera (gillar böcker som får mig att fundera på sånt).

Förra boken handlade om barndomen, nu är det tonåren som står i fokus. Här bjuder Hillevi in oss till sitt mörka hål. Hon skriver väldigt öppet om matmissbruk (och annat som hör hennes tonårsliv till) och det känns nästan som att man läser någons dagbok, så nära får man komma. Ibland vill man blunda och inte veta.

Precis som förra boken berör den på djupet, även om det blir på ett annat sätt när det är en tonåring och inte ett barn. Intressant skillnad faktiskt.

Det känns skönt att veta att hon lyckats ta sig ur den onda spiralen för jag följer givetvis hennes blogg och blir varm inombords när hennes kärlek till barn och make lyser upp de privata posterna.  Jag hoppas det kommer fler böcker, oavsett tema, för jag kommer läsa allt hon skriver!

Hennes andra böcker är skrivna med humorn i fokus, det är inte denna. Den här boken berör på djupet, riktigt djupt.

Kanske är det för att man har barn och inte kan förstå hur man kan behandla barn så som Hillevis mamma behandlar henne. Kanske är det för att hon skriver så bra och underhållande!

Man får även en känsla av hur det kommer sig att det blev som det blev vilket jag förstår måste vara viktigt att veta. Får mig att tänka på att alla har sin egen historia och förklaring till varför man gör som man gör och är som man är.

Jag kommer att läsa fortsättningen, Hungerflickan.

Hade inte tänkt köpa den egentligen men så låg den där för 39 kr på Åhlénsrean. Lättläst och underhållande, även om det finns en underton. Kanske lägger jag till den själv för att jag samtidigt läser hennes bok “Kärleksbarnet” där man inser att uppväxten var usel.

Nåja, jag kände (tyvärr?) igen mig i mycket hon skriver och kanske är det just för att jag närmar mig 40 och har ett antal extrakilon…

Läs den och garva lite, och inse att man är bra som man är!

Efter att ha läst första och andra boken om hur Hillevi blir mamma så kunde jag inte låta bli tredje boken. Den beställde jag dock från hennes hemsida så den är signerad.

Tror faktiskt jag tycker denna är den bästa. Mycket känner man igen 🙂

Andra boken av Hillevi som jag läser och jag tror jag kommer läsa fler. Just dessa tror jag att jag hittade på årets bokrea så vi får se på nästa års rea, om jag kan hålla mig ifrån den om livet som tvåbarnsmamma så länge… Nu är det dock dax för lite andra böcker (har just hämtat bokpaket från Bokus).

Den här boken är oxå underhållande men jag tror att första var strået vassare faktiskt. Fast jag kan rekommendera den till de flesta, dels de som har barn och vill känna igen sig men även till de som inte har barn för att få lite förståelse för de som har barn.

Underhållande, och en hel del igenkännande. Kort och bra skrivet.

Kanske har jag läst lite för många såna här böcker för så himla rolig tyckte jag inte att den var. Fast alldeles lagom att läsa på nätterna när man ammar! Hmm… kanske därför jag inte skrattat så mycket – jag har varit lite trötter 🙂