Det ringde…

– Ja, hallå?
– Är detta [min frus namn]?
– Öhh… Näe.
– Nähe, detta är från [en mattaffär].
– OK?
– Ni har köpt en äkta matta här.
– Jaså? Det låter konstigt, det kommer jag inte ihåg. När var det?
– 10-15 år sedan.
– Haha, jaså? Ja, det var ju ett tag sen…
– Ja, jag ska flytta och har utförsäljning. Vill ni köpa?
– Nej.
– Nähe, hejdå.
– Hejdå.
Intressant, för 10-15 år sen bodde jag inte i Sthlm.
Nä, jag blev så distraherad av att han trodde att det var jag som var frun i huset.
hmmm, jag läste precis i veckans Mitt-i tidning om mattförsäljare som ringer pensionärer och berättar att de vunnit en matta på en lott som de köpte på 70-talet … http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/huddinge.html sidan 6
hade han verkligen fel i det då 😉
Ja, jag är ju pappaledig. Annars hade jag varit mammaledig.
Hmm… Ja, det låter liknande, fast just i det här fallet var det nog i så fall en “lärling” för han var inte så smidig…