Påsktraditioner

Tänk här i trakten kommer påskkärringar och påskgubbar och ringer på dörren redan på skärtorsdagen. De håller sen fram sina skålar, ger i “bästa” fall en liten ritad bild, säger Glad Påsk och förväntar sig godis. I år fick de en liten toblerone-bit (långt ifrån den vi hade på jobbet före jul).
När jag var liten planerades det månader i förväg (kändes iaf så), man ritade påskbrev, funderade på vad man skulle ha i (godis eller leksak) och funderade på vilka man skulle kasta påskbrev till. När det sen blev påskafton klädde man ut sig till påskkärring, tog sin hög med fyllda påskbrev och åkte sin runda (eftersom jag bodde på landet blev det mamma som körde runt mig i bil).
Den stora utmaningen i det hela var att man skulle smyga sig fram till huset obemärkt för att öppna dörren, kasta in påskbrevet och skrika “GLAD PÅSK” och sen rusa iväg till mamma som väntade i bilen för att inte hinna fångas.
JAAAAAA!!!!! Visst var det kul! 😛 😛
Här i skåne går de oxå och tigger…gillar det inte, därför har vi alltid åkt till Dalsland över påsk…villl inte att mina barn skall gå och tigga.
Ah, vilken smart lösning! Själv tänkte jag försöka införa våra traditioner här 😉
Tyra fick två påskbrev faktiskt. Hon slängde däremot inga.
Vi diskuterade vad man gjorde om man råkade fånga påskkärringen efter inslängandet av brevet. Kom fram till att det fanns liksom ingen plan med det momentet. Jag minns det lite som ett antiklimax om man fångade eller blev infångad. Det roligaste var faktiskt jakten.
Alltså var det faktiskt godispremiär för T. Även om hon ätit sött förut så har hon aldrig ätit smågodis.
Känner igen det där med antiklimax 🙂
Joel har börjat få choklad och det är skrämmande hur fort de små bitarna slinker ner i magen! Fast jag tror ändå det är bra att de små vänjer sig lite vid godis.
Det verkar vara lite olika traditioner runt om i landet. I Västerås ägnade vi oss åt “tiggeri”, med utklädnad och ritade påskkort. Men för oss var det roligt att få måla lite färg i ansiktet, hitta en fin schalett att ha på huvudet, mammas förkläde och rita små miniteckningar.
Adam ville gärna dela ut påskkort i år, men ville INTE klä ut sig (han är inte alls mycket för det). Då lät jag honom stanna hemma när några kompisar här i området gick runt för jag kände på mig att många skulle anse att han var runt och tiggde när han inte ens hade ansträngt sig och klätt ut sig. Kändes inte helt rätt heller så nästa år struntar jag nog i vad folk tycker!
Undrar om det finns någon “manlig” motsvarighet till påskkärring?
Påskgubbe, eller är det nyligen påhittat kanske?
Hmm… hade för mig att det fanns påskgubbar på “min” tid men jag kanske är ute och flyger?
Eller så är det grabbarna som är påskharar
Hehe, så är det nog! Det är alltså dem som vi borde ha jagat… 😆
Klart det fanns påskgubbar…det var iaf brorsan varje år 🙂