Joel har gråtit några gånger när jag lämnat nu. Igår på eftermiddagen pratade jag och Joel om det och han har verkligen full koll.

Hejhej mamma. Buhu

Så sa han igår. Jag sa att det är klart att man blir ledsen ibland när man säger hej då men det är ok och man ses ju senare. Mamma kommer ju och hämtar. Då skiner han upp som en sol och skrattar lite.

Så idag när jag sa att det var dax att gå till dagis så kör han samma visa som igår och blir nu nästan ledsen på riktigt. Jag påminner om att jag ju kommer och hämtar sen och då skiner han upp igen. Några gånger på vägen dit säger han hejhej och vinkar lite. Jag pratar om att busa på dagis och han är nöjd.

Väl framme ger han mig glatt Findus, napp och bok för att lägga i hans väska, och hoppar ur vagnen. Då inser han och tar min hand för att jag ska följa med till sandlådan. Jag gör det och leker lite och sen kramar jag honom och säger hej då, ansiktet skrynklas ihop och han börjar storgråta. Jag säger att vi ses ju sen och han hämtar andan och säger “Ja”, men sen gråter han igen.

Jag och Simon knallar iväg och jag hör Joels gråt en bra bit på vägen. Försöker tänka på hur glad han blir när jag kommer och hämtar 🙂