Nesbø, Jo: Rödhake

Har för mig att jag läst/hört att det är från och med denna bok som det börjar på riktigt. Att det blir riktigt bra. Tyvärr tar det över 200 sidor för mig att komma in i boken, bara för att det på slutet ska återgå till de historiska återblickarna och jag tappar fokus igen.
Trots det gillar jag boken, men mycket för att man får komma Harry nära igen och hans historia går vidare. Givetvis kommer jag att läsa nästa bok för det finns en oavslutad historia i boken. Plus att jag inte kan tänka mig att nästa bok oxå har ett sånt brett persongalleri 60 år bakåt i tiden.
Kanske är det oxå för att jag läst den på kvällarna, ganska lite varje gång och inte varje kväll. Jag har helt enkelt inte kommit ihåg vem som var vem och vem som gjort vad.
Allt detta till trots så satt jag och fingrade på beställningsknappen på adlibris.se på nästa del. Fast jag kom fram till att jag måste läsa lite andra böcker från min “att-läsa-hög” före nästa beställning…
Har precis läst ut Pansarhjärta, 637 sidor ren läsarglädje! Lyckans dig som har så många Jo Nesbo kvar.
Ah, ja jag får helt enkelt fortsätta läsa dem, men göra som med Harry Bosh – ta dem med lite pauser emellan!