Miljonlotteriet
Sue | 2014-02-12, 21:21 Ikväll ringde hemtelefonen. Ett Karlstadnummer. Svarade samtidigt som jag misstänkte försäljare.
Visst var det så. Det var “Kalle” som sökte John. Eftersom jag vet att John kategoriskt säger nej till telefonförsäljare så frågade jag vad det gällde.
– Miljonlotteriet, svarar han på sin sjungande värmländska.
– Ah, då är det ingen idé säger jag.
– Inte, jaså varför då, undrar han.
– Ett – han gillar inte telefonförsäljare, två – han gillar inte miljonlotteriet svarar jag.
– Ja, att han inte gillar telefonförsäljare kan jag förstå, även om jag väl låter väldigt trevlig, men varför inte miljonlotteriet, undrar han.
– Vi gillar inga spel och lotterier svarar jag.
– Jaså, ok ja men då får jag önska er en trevlig kväll avslutar han samtalet med.
Måste ge honom kred för att hålla en lagom nivå, han är ju ändå en försäljare. Själv är jag nöjd att jag (numera) kan avfärda dem vänligt men bestämt.
Ehh, de ringde faktiskt mitt på dagen och jag svarade. Jag väntade artigt ut honom när han sa vad jag ville, och sa sen lite onödigt bryskt att jag inte var intresserad och la på.
Skumt att de ringer igen. Önskar att jag varit en smula bryskare.