English Swedish
| Prenumerera! | Kontrollpanel | Log in 
 

Welander, Felicia: Kanske imorgon

| 2017-03-10, 21:36

Fick tips av vän på fejan att den fanns på bokrean. Slog till.

Två personer, vartannat kapitel. Var sitt liv, var sin stor utmaning – sett från två olika perspektiv som möts. Skickligt och bra gjort. Det ger perspektiv till ens eget liv, till andras ibland irrationella beteenden.

Det är även smärtsam läsning. Det finns ett driv och jag vänder blad efter blad och tvingar mig att pausa för att sova. När den tar slut känns det både bra och inte.

Min frustration över all denna kommunikationsbrist! Tänk om alla bara vågade berätta, vågade blotta sig. Inte mörkade…

Kan rekommendera den!



Nichols, David: En dag

| 2012-02-04, 23:01

Den här har jag haft på läslistan länge. Började lite i september men det har inte rullat på. Bestämde mig till slut för att läsa den även hemma trots att formatet passar på resande fot och då kom jag snabbt in i den.

Vet inte riktigt vad jag tycker. Det är definitivt ett annorlunda upplägg att få vara med samma datum varje år. Måste ha varit en utmaning att skriva så att alla ändå hänger med på något sätt.

Lite väl mycket alkohol och festande ett tag. Sen slutet, detta slut. Det bet sig fast måste jag säga. Kanske är det själva grejen. Lite fånga dagen tänk på något sätt. Svårt att göra rätt. Leva här och nu, våga!

Så över till formatet, Excess. Först var jag tveksam, men så här efteråt gillar jag det. Lite väl tunna sidor kanske vilket gjorde att det kunde vara svårt att bläddra och vinden störde ibland. Hade älskat formatet för 10 år sen då jag var på resande fot mycket mer. Helt suveränt att stoppa i fickan! Blir nog fler, både i detta formatet och av författaren för han är skicklig, det ska erkännas.



Nytt bokformat

| 2011-09-22, 15:03

Förra veckan läste jag att Pocketförlaget börjat ge ut böcker i ett nytt format, Excess. Surfade såklart dit och kollade vilka böcker som fanns. “En dag” av David Nicholls såg jag då till min glädje. Mejlade genast förlaget (har fått från dem förut) och idag låg den i brevlådan!

Oj vad spännande det ska bli att läsa en så liten bok. Blir alldeles perfekt att ta med till Bokmässan ju (blir ju lite restid).

Måste ju bara visa hur liten den är! Sen läser man på andra ledden. Sidorna är sådär supertunna som i psalmböcker eller biblar i kyrkan. Coolt!



Ohlsson, Kristina: Askungar

| 2011-08-19, 21:37

Så har jag då läst boken som så många hyllat. Fy vad otäck.

Började läsa och redan efter första kapitlet funderade jag allvarligt på att sluta läsa. Inte en till bok om barn som det går illa för. Jag fortsatte dock läsa och retade mig på lite saker här och där. Kanske mest för att ha annat att tänka på.

Så efter ungefär halva boken hände något jag fasade för och då släppte min spärr. Lusten att läsa blev större och har de senaste två kvällarna stört min nattsömn. Igår kväll natt läste jag ut den.

Huvudpersonerna fick stort utrymme vilket jag gillar. Väldigt spretande persongalleri som gör det spännande och dynamiskt, inga mesar här inte.

Trådarna knöts ihop bra tycker jag och jag är glad att jag har nästa bok i bokhyllan redan. Fast jag måste nog varva med något uppmuntrande först.



Lövestam, Sara: Udda

| 2011-03-22, 22:20

Vilken bok! Jag bara sögs in i den och kunde sen in princip inte sluta läsa. Tvingade mig sent igår kvälloch läste sen ut den idag när barnen sov.

Älskar sättet Sara skriver på, hur hon snabbt och skickligt byter perspektiv och person. Gillar persongalleriet och imponeras av hur hon så bra lyckas skapa så tydliga porträtt av dem men ändå ha så få rena beskrivningar. Det hela sker på något sätt i handlingen.

Titeln är passande, såklart. Allt känns väldigt genomtänkt och jag gillar hur historierna knyts samman samtidigt som man som läsare bjuds in att själv dra slutsatser, inget mörkas eller döljs utan man får en chans att klura och fundera.

Att det sen snackas lite partikelverb gör inte det hela sämre. Imponeras av språket i boken och det är verkligen inte något jag brukar tänka så mycket på men här går det inte att låta bli.

Självklart gillar jag även själva ämnet och hur hon behandlar det. Udda, människor som är udda på ett eller annat sätt – kanske är det så att vi alla är lite udda?

Tror hon just gett ut en ny bok och den bara måste jag läsa. Snarast!



Jonasson, Jonas: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

| 2011-03-12, 13:57

Roligare roman får man leta efter. Eller rolig, ja kanske mer underhållande. Har läst om den på många bloggar och till slut var jag bara tvungen att läsa den kände jag. En fullträff!

Fanns nog bara ett parti som jag tyckte blev lite segdraget men annars rullade de 400 sidorna på i mycket bra tempo. Aldrig att man kan gissa sig till vad som händer i nästa steg, aldrig. Den där Jonas måste ha en alldeles suverän fantasi som kunnat koka ihop den här historien.

Den lockar till historieläsning faktiskt. Hur mycket är från verkligheten och hur mycket är påhittat? Ju mer man inser om saker och ting här i världen desto mer inser man att det säkert skulle kunnat ha gått till så här, nästan iaf.



Nesbø, Jo: Rödhake

| 2011-02-01, 22:07

Har för mig att jag läst/hört att det är från och med denna bok som det börjar på riktigt. Att det blir riktigt bra. Tyvärr tar det över 200 sidor för mig att komma in i boken, bara för att det på slutet ska återgå till de historiska återblickarna och jag tappar fokus igen.

Trots det gillar jag boken, men mycket för att man får komma Harry nära igen och hans historia går vidare. Givetvis kommer jag att läsa nästa bok för det finns en oavslutad historia i boken. Plus att jag inte kan tänka mig att nästa bok oxå har ett sånt brett persongalleri 60 år bakåt i tiden.

Kanske är det oxå för att jag läst den på kvällarna, ganska lite varje gång och inte varje kväll. Jag har helt enkelt inte kommit ihåg vem som var vem och vem som gjort vad.

Allt detta till trots så satt jag och fingrade på beställningsknappen på adlibris.se på nästa del. Fast jag kom fram till att jag måste läsa lite andra böcker från min “att-läsa-hög” före nästa beställning…



Engvall, Caroline: 14 år till salu

| 2011-01-28, 20:55

en skakande svensk historia. Efter några sidor funderar jag allvarligt på att sluta läsa. Vet inte om jag klarar av allt det hemska som står i boken. Hade jag haft någon dotter hade jag garanterat slutat läsa. Det har hänt, i verkligheten och den får verkligen magen att vända sig ut och in.

En bit in i boken vänjer man sig nästan men blir så ledsen inombords över att det händer sånt här. Vad är det för män?

Så svårt att vara förälder i en sån situation. I slutet skriver Tessan faktiskt tips om hur man kan agera. Såna tips borde skickas ut till alla föräldrar. Gå på din magkänsla, tror du att något är fel så är det troligen det. Visa att du finns där oavsett.

En pyskolog skriver dessutom att många föräldrar glömmer bort att ändra sitt beteende när barnen växer upp och fortsätter på ungefär samma vårdande och skyddande sätt som när de är små. Häng med i utveckligen helt enkelt!

Nu vill jag läsa en mysig bok!



Haag, Martina: I en annan del av Bromma

| 2010-12-12, 10:22

Lättläst underhållning, men inte mer än så. Kände nog samma sak som när jag läste Martina-koden.

Slutet överrumplade mig dock något måste jag erkänna. Jag som ändå funderade en del på vartåt det lutade och kunde inte förutse detta.

Vet inte varför jag har svårt att ta till mig huvudpersonen eller varför det känns viktigt. Boken gick ju undan att läsa så egentligen kan jag ju inte tycka att den är så dålig.

Kanske är det för att det känns som ett filmmanus mer än en bok. Jag ser hela tiden Martina framför mig i de olika scenerna.

Nåja, kanske blir det fler böcker av henne när min “att-läsa-lista” nått sin botten.



Nunstedt, Carina: 12 steg till ett skönare mammaliv

| 2010-10-03, 19:30

Gillar den här typen av böcker, men faktiskt inte den här boken. Gillar man tidningen Mama så gillar man boken tror jag. Jag har dock gång på gång testat tidningen men aldrig identifierat mig i det de skriver. Så känns det med den här boken.

Boken är uppdelad i 12 områden och det är 3-4 personer som skriver. Har lite svårt att komma ihåg vem som är vem och då tappar jag den röda tråden för varje person. Detta trots en presentation i början av boken. Kanske är jag för trött?

Jag känner inte alls igen mig i det som de skriver. Jo såklart vissa saker, men själva grunden i vad de vill förmedla känns inte som jag.

Samtidigt har det varit ok läsning, det har gått fort att läsa och det är ändå lite småintressant att få kika in i andras vardagsliv. De bjuder väldigt på sig själva de som skriver. Men så peppande är det verkligen inte för mig.

Boken avslutas med att ett par kändisars familjeskapande listas, typ. Helt ointressant för mig även om jag läser. Känner snarare lite sorg för att man hänger ut kändisar så (inte bara i den här boken/tidningen såklart).