Kylan kom tillbaka efter nästan sommarvärme. 9 minus när jag stack iväg i onsdags morse och 6 minus idag.

Underbart! Drygt 1,5 timme båda gångerna.

Vi strosar runt. Raffe leker i löv, springer efter boll som jag kastar, sniffar eller fångar mat.

Jag hittar en plats – gärna vid vattnet där jag intar min frukost och kastar smulor till Raffe.

Bilderna är från samma plats, onsdag 06:47 och fredag 07:03.

Tänk nu är det sådär härligt ljust på mornarna igen. Redan glömt att det kan vara kolmörkt på morgonrundan. Tur man glömmer sånt!

I måndags sprang jag med Raffe så först i tisdags blev det utefrukost.

Det var flera minusgrader och solen dök upp efter en stund ute och det var otroligt härligt ute. Inte en enda person såg vi.

Vi lekte i löv, kastade snö, hittade godisträd och njöt av naturen. Åt frukost och spanade på solen på sjön.

Rätt lyxig start på dagen.

Nu känns det som att det där med utefrukost är något jag alltid gjort. Så är det inte.

6 mars 2021 postade jag detta på instagram. Hade tagit med kaffe och fårskinn och tänkte att det skulle bli början på en vana.

Tänk om jag då kunnat ana vilken förändring det skulle bli! Stubbsittningen var en nyckel i detta. Så enkelt att klara av! Så härligt att göra.

Nu tar jag gärna med frukost ett par mornar i veckan. Kanske hänger det till viss del ihop med att fötterna nu funkar. De började ju funka för ett år sen. Före dess var det mycket fokus på att jag hade ont, att ta sig runt.

Två tankar.

1. Hade det funkat lika bra om jag satt upp tydliga mål? Jag tror inte det. Jag funkar inte så bra med tydliga mål utan blir mest stressad av dem. Tappar kreativiteten och lusten.
2. Vad kan ha ändrats på samma sätt om ett år? Vad vill jag ska ha förändrats om ett år?

Spännande tycker jag!

Igår fredag tänkte jag knalla ner till Flaten och ha utefrukosten där. Raffe ville dock snabbt upp i skogen och jag kände att jag blev rätt trött (har maxat med både frukost- och lunchrunda den här veckan för att både få sol och steg). Så jag valde att sätta mig i skogen, på en ställe där solen sken.

Det gäller att inte ha för höga krav på utefrukosten helt enkelt! Håll det enkelt.

Idag kom vi iväg före halv 7 och det är otroligt vad ljust det är redan då. Ovant att inte gå i mörker.

Vi har våra fasta platser som Raffe alltid vill gå förbi. När vi kommit över kanalen vill ha upp till en grillplats och leka i en viss lövhög. Sen när vi viker av från stora stigen så brukar jag koppla loss honom så han kan jaga bollen som jag kastar.

Idag åt jag frukosten på bryggan och solen steg över horisonten under tiden.

Lite härligt nu med vinter och is för vi kan ta lite andra vägar – tex gena över kanalen. Alltid lite läskigt dock. Idag knakade det till och pulsen gick upp men jag tror att det var ytlagret som knakade för gissningsvis är isen någon dm.

Tänk att det bara är ett år sen jag började med utefrukost. Konstigt egentligen. När vi jobbat hemifrån i två år.

Veckan har bjudit på lite olika väder och ingen morgon (tror jag) funkade för riktigt utefrukost. Eller jo, en morgon men iaf.

Nåja, idag sken solen som gick upp före 7 faktiskt. Jag och Raffe stack iväg mot Flaten strax före 7 och typ två timmar senare var vi hemma igen.

Underbart att strosa runt i skog och mark med Raffe. Stora delar av tiden kastar jag bollen till honom. Han tröttnar verkligen aldrig.

Hade givetvis med frukost och hade tänkt sitta vid vattnet vid Flaten som jag gjort tidigare. Dock insåg jag att solen inte nått dit än och när jag tittade uppåt på berget såg det hur härligt ut som helst.

Uppskattar verkligen att kunna göra såna här morgonrundor.

Vips är det möjligt att se soluppgången vid frukosten och samtidigt hinna hem till 8. Älskar när det är möjligt. Nästan mer än när solen redan har gått upp. Gryning är magiskt att vara ute i.

Märks även att Raffe uppskattar när det är lite fruset. Minus 2 idag så alldeles perfekt.

Mötte ingen på hela rundan. 1,5 timme var vi borta. Vi såg en joggare på avstånd.

Helt plötsligt är inte morgonrundorna helt i mörker längre. Förvisso helg idag men kom ändå iväg runt kvart över 7. Hann leka med boll, snö och löv.

Plus att jag hade med kaffe och kunde sitta en stund och njuta av vacker utsikt. Inte för att Raffe ville gå åt det håll jag hade tänkt men eftersom det faktiskt sällan spelar roll låter jag oftast honom bestämma. Idag ville han till en viss lövhög.

Idag var vädret lite mer på min sida så jag passade på att ta en lite längre (tidsmässigt) runda. Tog sin lilla tid eftersom det var så sjukt isigt överallt. Höll mig på benen dock men fick anpassa vägval lite ibland.

Hann med lite kaffe på ett fårskinn medans Raffe sniffade mat/godis. Aldrig fel!

Roligt att det utmanar Raffe lite så han får öva sitt mod oxå. Drygt två timmar var vi ute och det var helt ok att komma hem och sjunka ner i soffan och kolla på OS och skridsko 5000m.

Igår var det vår sista städ och eftersom vi även sa upp hunddagis (dock landade det i att vi är kvar, men har en dag i veckan (torsdagar) – helt perfekt) så valde jag att sticka ut på en långrunda med Raffe. Hade ursprungligen tänkt ta med kidsen på något men eftersom vi var borta i helgen fanns inte orken riktigt så de fick vara kvar hemma.

Lämnade hemmet 8.15 och var tillbaka 3 timmar senare. Då var det städat och klart.

Underbart väder och väldigt lite folk ute. Vi testade lite småstigar som vi inte kan göra när vi går med alla andra dvärgschnauzrar. Älskar att utforska. Raffe kunde gå lite lös och jaga boll, och löv, och gräva i sand och så vidare.

Hade med lite fika och satte mig på en klippa vid vattnet och njöt av livet.

Snacka om att Raffe var trött sen.