Budgivningen i Skarpnäck skulle återupptas 16:15, men istället ringde mäklaren och sa att vår motpart i budgivningen (nr 1) hade hört av sig och ville att vi skulle kontakta dem… Tydligen ett mycket ovanligt förfarande enligt mäklaren. Vi funderde på vad de kunde vilja, men blev bara mer och mer nyfikna. De kunde väl ändå inte fråga oss om vår maxgräns; även om vi var nära den skulle vi aldrig avslöja det för dem… Till slut tog nyfikenheten överhanden och vi ringde upp.

– “Hej, det här är er motpart i budgivningen”, sa Susanne.
– “Aha – våra rivaler? Hehe…”, sa nr 1.
– “Ja… Haha” (lite nervösa skratt).

Efter lite fiskande efter vår maxgräns (han måste väl försöka, och vi svarade bara att “vi har en bit kvar”) så framkom den intressanta informationen: tydligen hade han fått reda på att någon annan skulle sälja ett likadant hus, i samma område, men väntade på att detta skulle säljas, för att se vad priset hamnade på. Om vi drev upp priset så skulle priset på det huset bli högre. Han tyckte helt enkelt att vi inte skulle driva upp priset på detta för det skulle båda förlora på, och det kanske var helt onödigt. Vi svarade väl ingenting egentligen. Vi skulle väl kunna föreslå att han skulle sluta bjuda emot då, men det gjorde vi inte… Vi sa bara att vi är villiga att fortsätta och bjuda ett tag till… 🙂

Slutligen sa han att han skulle fundera på hur de ska göra och att vi får se imorgon. Min misstanke är att han bara ville veta att det fanns en “riktig budgivare” i andra änden – och det försäkrade vi honom om att det gjorde.

Vi ringde sen upp mäklaren (hon ville det) och sa som det var. Hon sa att hon naturligtvis även informerat säljarna om detta och att de såklart har full rätt att bestämma vem som slutligen får köpa. Hmm… något vi inte tänkte på tidigare men som givetvis är till vår fördel eftersom det är nr 1 som “gått bakom ryggen” på dem.