från Strandvägen till Stallarholmen. Dök upp i mitt flöde och jag chansade. Inte ledsen utan siktar på att snart ge mig på nästa del i serien men ska ta en annan emellan tror jag.

Blir lite nojig ibland att Charlotta ska hamna i stora problem för det finns de vibbarna men det löser sig varje gång på bra sätt. Skönt! Känns snarare som att hon har stor tur med väldigt mycket vilket hon kan förtjäna efter att ha fått lämna sin vardag.

Att flytta ut på landet verkar vara ett tema jag faller för av någon anledning. Katter, grannar, höns, odling, småskalig verksamhet, hjälpsamhet etc.

Vem vill inte ha det? Ibland undrar jag varför man bor i städer egentligen.

Gav mig såklart på den här direkt för jag ville hänga mer i Fågelkärr. Lite besviken på att den här är mycket kortare än de andra två!

Underbart att få veta mer om de olika relationerna som pågår i Fågelkärr, plus att det dyker upp lite nya personer vilket är uppskattat.

Det hinner hända mycket i boken, nästan så jag blir lite matt. Tycker gärna de kan få landa lite och ta det rätt soft på landet och slippa den där stressen hela tiden.

Uppskattar att det är flera olika åldrar på huvudpersonerna, inte bara åldrar som skiljer utan livssituationer och erfarenheter. Det tillför verkligen mycket.

Hoppas innerligt att det är fler böcker på väg för jag vill verkligen veta hur det går för dem.

Underbart att kunna fortsätta läsa om alla i Fågelkärr. Helt suverän idé att ha så många parallella historier faktiskt.

Känns lite som en mellanbok (vilket det ju är) för det blir lite motigt på alla fronter. Sista 50-100 sidorna väger lite upp mot det och vissa saker börjar lossna.

Blir oerhört sugen på att flytta ut på landet med härliga (och/eller intressanta) grannar i olika åldrar.

Det finns en del saker som min kontrollhjärna inte tycker hänger ihop men jag gör mitt bästa för att ignorera dem och njuter av fantastiskt bra läsflyt!

Var sugen på jul och hittade denna. Underbart med en bok som kändes lite längre och där det inte gick så fort.

Älskar miljön! Uppskattar utmaningen Emma har i att bestämma om sin framtid. Det är verkligen inte så lätt när man utökat sitt universum att inkludera flera geografiska platser.

Kanske att det blev lite för många snubbar inblandade (en kunde kanske strukits) men tänker att det kanske är så där ibland. Att man i vissa faser fastnar i limbo på väg mot framtiden. Gillar att få följa flera olika personers öden och att det inte känns klart när boken är slut men ändå lite avslutat för nu.

Ser verkligen fram emot att läsa fler böcker i serien.

– vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet.

Älskar att jag hör Carinas röst (och dialekt) genom hela boken. Hon har verkligen lyckats skriva den som att man är där när hon ställer frågorna, och får lyssna på svaren.

Vilket märkligt liv han levt. Otroligt öppet delar han med sig av händelser och tankar till Carina. Som att vara en fluga på väggen nästan.

Dödsstraff. Gudatro. Två saker som inte är alls närvarande i mitt liv och ändå är det mycket givande att läsa.

Kan varmt rekommendera den om man vill få ett och annat att reflektera över.

Kunde såklart inte låta bli att läsa den senaste boken i serien som kom nu i oktober.

Gillar hur böckerna är lika men ändå väldigt olika. Fint med barnen och deras utmaningar här. Jag hoppas verkligen att det blir en egen bok om storasyster Amanda i framtiden.

Uppskattar verkligen att få komma tillbaka till samma miljöer och människor och känna sig lite hemma.

Älskar hur lättlästa de här böckerna är. Hur det bara flyter på och man vill fortsätta och fortsätta, och vips är boken slut.

Har läst om systrarna så det var roligt att få lära känna yngsta systern. Kan bli lite galen på att hon inte berättar om problem, eller ber om hjälp. Och att hon är så otroligt blind för hur hon själv känner.

MEN, jag köper allt det där för totalt sett blir det en väldigt fin historia och vi är inte så enkla som människor ibland.

Kan verkligen sakna att få läsa mer om personer i såna här böcker. EFTER att de fått ihop det. Om livet sen. Det som vi alla lever och som sällan är så enkelt.

Därför gillar jag serier där man iaf får en liten insyn i de som tidigare varit huvudpersoner.

Har haft den i över fyra år och tänkt att jag ska läsa den. Bläddrat en hel del i den under pandemin, men aldrig kommit till skott.

I somras drog vi igång en bokcirkel med denna som första bok och nu är vi i mål – eller ja, rent formellt är sista tillfället på tisdag men jag har ju läst slut på den nu.

Vi har läst ett kapitel på två veckor vilket varit rätt lagom. Jag har försökt att perioder läsa några sidor varje dag. Funkar rätt bra för mig.

Det mest givande i detta har verkligen varit våra diskussioner. Grymt bra! Conclusion skulle jag nog börjat med egentligen för att få en bättre översikt och skelett att bygga vidare på. Vi är ganska eniga i cirkeln om att det mesta kokar ner till kommunikation.

Lite i korthet.

Man ser fyra olika typer av team: Stream aligned; Platform; Enabling; Complicated subsystem. Dessa kan sen kommunicera på tre olika sätt med andra team: Collaboration mode; X-as-a-Service mode; Facilitating mode. Mycket viktiga begrepp är Conway’s Law, Organizational Sensing, Team API och Team first. Givetvis är det hela en förändringsresa eftersom världen vi lever i är i ständig förändring.

Jag har verkligen gillat de tidigare böckerna om Betty. Den här upplever jag som lite mer av en transportsträcka. Jag stör mig lite mer på att hon måste vara så jäkla hård mot sig själv.

Älskar miljön, och att få ta del av livet för 70 år sen. Den tid som min mamma var tonåring, där min mormor var som jag är nu ungefär. Det ger så otroligt mycket perspektiv.

Ser givetvis fram emot att läsa mer om Betty och få se hur många av trådarna löses men jag hoppas att hon ska kunna få vara lite lycklig.

Fanns ju ingen tvekan till att läsa denna. Dels har jag verkligen uppskattat Fridas två tidigare självbiografiska böcker, och det handlar om psykisk ohälsa och barn.

Oslagbar kombo med tanke våra senaste 3 år.

Smärtsam läsning (igen). De skriver vartannat kapitel och det är viktigt att få ta del av båda sidorna i detta för det är mycket där en del av skavet ligger. Att de är olika, att de ser saker på olika sätt.

Den delen som handlar om deras relation är fin och såklart viktigt för hela deras process. Det som fastnar mest hos mig är den cirkus vi själva “fått” ta del av. Den med hjälpen man tror att man ska få. Sverige är ju ett land som tar hand om sina invånare. Eller?

Smärtsamt för att jag får så många minnen av möten med läkare, kuratorer och andra där man väntat på sin tur, hoppats att det är NU vi äntligen ska få hjälp. Så blir det bara knas. Som att man inte riktigt förstår att det händer.

Så otroligt många som jobbar med barn som aldrig borde få vara nära dem. Läkaren Tilda träffar i boken som ska skriva ut medicin till henne är en. Läkaren vi träffade som skulle skriva ut medicin till Simon är en annan.

Frida har hängt i samma facebookgrupper som jag. Är lika överväldigad över hur många som har det så här och hur lite uppmärksamhet det får.

Tack och lov finns det saker jag inte känner igen (finns moment vi varit med om som inte finns i boken oxå såklart eftersom grundorsakerna är olika) som tex orsaken till samtalet till 112. Kan inte ens föreställa mig hur tufft de haft det.

Uppskattar verkligen att de vågade skriva den här boken. Den kommer hjälpa många, och kanske främst genom att fler får reda på hur det faktiskt är.

Jag hoppas många läser den som har makt att förändra.