I veckan var vi på BUP. Där mätte och vägde de Simon.

178 cm landade han på.

Jag är 178 cm.

Snart är jag kortast i familjen. En rejäl milstolpe.

Idag var vi ute och joggade en kortis. Simon tyckte jag blev orimligt trött.

Jag väger 25 kg mer än vad han gör. Så jag får mer träning? Klart som fan att jag blir mer trött?

Ikväll vid middagsbordet. Joel skulle på hockeymatch och vi försökte lista ut vilken arena matchen skulle vara i. Eftersom de olika arenorna byter namn lite nu och då efter vem som sponsrar så blir det lätt lite rörigt.

Hovet kom på tal, och så funderade vi på vad Globen heter just nu för kanske var det där de skulle vara. Tre arena? Nä, vi kom fram till att det var väl Tele2 som blev Tre?

– Ah, det är ju den där artisten utropar jag nöjd över att mitt minne verkade vakna till liv.
– Ja, Avicci säger Joel.
– Jag tyckte du sa den där nazisten utbrister John!

Vi garvade lite och kan ha dryftat lite olika (o)tänkbara namn på arenor.

Förra året lyckades Joel göra några felköp när han skulle köpa SLs fritidskort. Vi ringde kundtjänst och löste det. Igår messade han på väg in till träning i stan. Nästan en repris på förra året.

På morgonen frågade jag när träffen för parkourledarna var. Ser hur blicken blir lite stressad. Shit, den var igår.

På kvällen när jag och Simon hade hämtat upp Joel vid träningen och Joel körde hemåt pratade vi lite och på 73:an kom orden jag för alltid kommer bära med mig 😀

“Jag ska bli mer som du”

Han fyller 18 nästa vecka. Kände att mitt jobb som förälder kan ha nått en bra punkt.

Han ska lägga allt i sin kalender, ha checklistor (sa nu på morgonen att det är så skönt att bocka av ju) och lite så. En extra hjärna helt enkelt. Utan såna rutiner hade jag brutit samman.

Idag i väntan på att pizzan skulle bli klar i ugnen frågade jag Joel om han fått tillbaka regnjackan han glömde hos en kompis i somras. Vädret börjar ju bli lite höstigt så kan vara bra att ha tänkte jag.

– Gängjacka? frågar den tredje personen i köket.

Vi bryter ihop och garvar.

Ikväll i köket så pekade jag på kökssoffan som just nu har ett högst temporärt tyg på sig och sa till Simon.

– Du vet att det där tyget bara är temporärt pålagt?
– Ja, svarade han samtidigt som John säger
– Vilken pensionär?

Jag och Simon tittar på varandra och skrattar. Sen förklarar vi.

Härom dagen när vi gjorde connections så hittade vi lila först och Simon gillar att ta dem i ordning så då behövde vi ta den blå kategorin som nästa.

– Nu måste vi ta den blåa, säger Simon.
– Måste du gå på toa? undras det vid bordet.

Ännu en underbar felhörning!

Idag vid middagen sitter Simon och funderar och undrar högt.

– Undrar hur länge man ätit och druckit samtidigt? Gjorde man det på stenåldern, eller när började man göra det?

Älskar alla dessa funderingar som jag själv inte funderat över. Man kan ju faktiskt undra, eller hur?

Härom kvällen vid middagen pratade barnen om någon figur i ett spel.

Joel var frustrerad över att tillverkarna hade nerfat den.

– Öh, nerfa? Vad betyder det undrar jag.
– Gör den sämre förklarar Joel
– Gräver tänderna? frågar John som nog satt i sina egna tankar lite.

Jag skrollar sociala medier med John i närheten. Får upp en reklam för P3 Historia. De nämner August Strindberg och en till

– Erik Gadd? frågar John och ser ut som ett frågetecken.
– Nä, Edith Piaff svarar jag skrattande.

När vi tar oss ut på cykeltur är det alltid någon härlig fundering som Simon lyfter.

I veckan var det följande:

Undrar om det hade varit svårare att röra på kroppen om man inte hade någon känsel

Ja, vad säger ni?

Vi kom fram till att det nog skulle vara en enormt stor skillnad. Intressant att tänka på hur mycket man egentligen känner helt tiden men som hjärnan sållar bort från mitt medvetande men som det undermedvetna använder som input.