Underbart att få återvända till Storforsen! Uppskattar att det nu är många olika “huvudpersoner” så man får en större helhet.

Den här gången är det lite jobbig läsning. Jag skulle önska att de pratade mer med varandra, iaf Vendela och Noel.

Att få insikt i hur det kan vara att ha separerat från en våldsam person är givande. Att det tar inte slut bara för att förhållandet är slut, det blir bara på ett annat sätt.

Bra slut! Ser fram emot att få återvända hit många gånger. Finns ju världens möjligheter att få följa fler i orten och de som vi redan känner utvecklas och livet förändras.

Hoppas nästa bok blir fokus på nyöppnad veterinärklinik!

Gillar serien mer och mer. Femte delen gick snabbt att läsa och den var spännande på flera sätt. Det hände mycket stora grejer.

Först funderade jag på titeln och fattade inte men nu när jag tänkte på vad som hänt så är så klart Charlotte ödesvalet.

Kapitlet ur fosterbarnens perspektiv är fruktansvärt. Jag vill bara hoppa in och kidnappa dem. Gah! Svårt med vuxna som inte behandlar barn med respekt, omsorg och empati. Huga.

Hade jag inte haft regeln att läsa minst en bok emellan hade jag dragit igång nästa del omedelbums för den slutade sjukt jobbigt.

Bok nr 31 och det känns lite som att det gått på tomgång och att trådarna ska knytas ihop.

Titeln inlåst symboliserar inte riktigt boken för den delen av storyn får rätt lite fokus.

Det är ändå härligt att få hänga med människorna i Haugesund ett tag. Allt är långt ifrån uppklarat och jag ser fram emot att få knyta ihop säcken i augusti och är nyfiken på hur allt ska landa. Ska Christian straffas eller kommer han undan? Eller finns det mer information om det förgångna som kan dyka upp?

Ser fram emot nästa del i maj!

Vilken käftsmäll!

Jag mådde illa, skämdes och förfasades när jag läste den här boken.

Smärtsamt.

Blir lite skrämd över min egna lilla bubbla jag levt i, att jag inte riktigt fattat (förvisso anat).

Jag blir väldigt ledsen över att vi skiljer på människor och människor. Här. I ett av de mest jämlika länder i världen (eller?). Fy fan.

I höst behöver vi förändring, förändring på riktigt. Mod att ta oss vidare, att fokusera på saker som är viktiga på riktigt. Sluta hålla på.

Vi kan bättre.

Sista sidorna gick knappt att läsa pga tårfyllda ögon. Ett väldigt förväntat slut och vägen dit är en bitvis smärtsam läsning.

Jag vill flera gånger skaka om flera personer och be dem skärpa sig. Bo, sonen Hans och vissa inom hemsjukvården.

Älskar att få följa Bosses tankegångar och hur han resonerar. Hur tankarna rör sig genom tiden och blandar friskt.

Livet. Hur andra människor och händelser formar vår framtid. Hur svårt det är att bryta mönster. Hur vi går från att styras av andra, styra själv, styra andra för att återgå till att bli styrd av andra.

Mycket läsvärd!

Nu hände det mycket i den här delen känns det som, och givetvis avslutades det med en rejäl cliffhanger. Pust!

Det är fint att få följa flera olika personer och som vanligt få lyssna på olika perspektiv. Byten sker nästan omärkligt men ändå tydligt på något sätt. Oerhört skickligt!

Tidsperspektivet känns dock lite konstigt, får inte ihop hur mycket som hinner hända på en månad bara.

Relationen mellan Jonas och Elina utvecklas åt ett håll jag inte såg komma men som kan krävas för att det ska gå åt det hållet som man såklart hoppas – Björnar.

25 delar så vitt jag kan förstå så jag har ett par stycken att läsa under året. Kanske kan hjälpa mig att nå ett nytt läsrekord (är på god väg just nu).

Bok nr 30! Lite mer driv än förra boken men ändå inte som tidigare. Kanske ändå lite skönt.

Nu börjar fler och fler saker landa. Tobine får sitt på det torra.

Titeln är rätt talande för vad huvudfokus i boken är. Jag lämnas ändå med en känsla av att vi inte vet allt, än?

Men Margot är försvunnen. Så det finns fortfarande vissa spänningsmoment. Och att Vilfred vill snacka med polischefen ger lite delade känslor.

Fem böcker kvar så i slutet av sommaren är serien klar. Tur att jag har hittat en ny serie i Vildblommor!

Gillar verkligen att kunna återvända till samma plats och människor.

Livet är verkligen inte enkelt för Elina, även om hon har tur som har Jonas. Det hinner verkligen hända mycket i boken trots att den går så snabbt och lätt att läsa.

Som jag sagt tidigare så uppskattar jag det sömlösa perspektivbytet. Ger djup i berättelsen att få se saker från fler håll.

Så fint att få se hur människor bryr sig om varandra och vill förbättra hjälpa. Inte alla, verkligen inte alla och det får vi se det oxå, men många. Bundna av sociala normer på ett sätt som jag tänker att vi inte är nu längre, men på andra sätt är vi ännu mer bundna.

Gissar att Björnar kommer finnas i närheten framöver.

Slutar givetvis med en ny cliffhanger och jag inser att det är så det kommer vara. Nu en bok om Clara för att nog sen återvända till den här serien.

Fjärde boken i serien och den här har driv men även en del saker jag kanske stör mig lite på (stadsbor från annat land kommer till landsbygd och löser problem där ortsbefolkningen framstår som ej så smarta, tex).

Fast jag gillar den. Gillar huvudpersonerna och alla runt dem. Miljön! Även om jag inte blir riktigt lika såld på Island som på Köpenhamn eller Brooklyn. Älskar dock myset och är avis på det lokala nätverket.

Fint att personerna hänger ihop lite granna med tidigare böcker. Nu har jag läst ikapp de som finns och det dröjer till juni för nästa bok.

Andra boken om Elina och människorna runt omkring henne.

Uppskattar verkligen hur perspektivet skiftar nästan omärkligt mellan de olika personerna i historien. Skickligt!

Det är smärtsamt att läsa om hur det var att leva på tidigt 1900-tal där i Norge. Hur man behandlades olika beroende på ställning i samhället, och givetvis kön.

Intressant att fundera över hur serien kommer att utvecklas. Jonas och Björnar. Systern Marie som vi oxå får följa.

Den slutar verkligen med cliffhanger! Jag har dock bestämt mig för att jag måste läsa minst en bok mellan varje del.