I helgen fick vi till en utflykt till. Vi är lite sega på det men det får vara så. Livet har varit lite tufft.

Vi drog till Tyresö, en parkering i skogen där man kunde gå ner till vattnet.

Vi packade ihop oss rätt så ostrukturerat och tanken var att koka pasta på spritköket och grilla korv på grillen.

Vi hade glömt tänd”kottarna” så det sket sig med grillen. Soft för vi har ju två plattor. Den ena ville dock inte komma igång. Så vi stekte korvarna efter att vi kokat pastan. Blev helt ok.

Nytt för den här gången var att vi har brassestolar (2 stycken). Mycket bra!

Simon var skittrött (dygnsvänderiet etc) och uppskattade det sådär. Han och jag tog Raffe på två promenader medans de andra två meckade i campern.

Nästa gång sa vi att vi åker tidigare, alla går utflykt och sen hjälps vi åt med matfixandet. Vi får se om Simon vill med.

Idag drog vi iväg på den första mer riktiga utflykten. Simon var på (Joel hänger i skärgården med polare). Jag och John snackade ihop oss på lunchen. Jag kom på att vi skulle kunna dra till en parkering i Älta och medans John grillade korv kunde jag och Simon ta en kontroll på naturpasset (den första i så fall).

Vi packade ihop oss och drog dit. Det visade sig vara en 2-metersbom in till parkering och campern är två 195 tror vi plus en taklucka som sticker upp. Jag gick ut och kollade och det gick med några centimeter till godo.

Vi fixade lite med markis, och täckgardin fram etc. Sen drog jag, Simon och Raffe till skogen. När vi kom tillbaka efter 40 minuter var korvarna klara och bordet dukat. Lyx!

Vi åt korv och funderade på vad vi behöver fixa för grejer till campern.

När vi var klara packade vi ihop oss och drog hem. Alla mycket nöjda.

Helt plötsligt dök det upp en helt fantastisk gård på Hemnet, Magnehult. Alldeles för dyr men verkligen wow! Två timmar bort, och visning en lördag när alla kunde så vi bokade in oss. Kollade med bank att vi skulle kunna få låna, och sen drömde jag på. Det ger verkligen mycket att ha ett specifikt objekt att drömma om. Det är olika känslor/reaktioner man får undersöka och se varifrån de kommer.

Vi lyckades få upp familjen i lagom tid för att komma iväg. Joel och Simon turades om att köra så jag och John slapp. Lyxigt! Vi tog lite olika vägar dit och hem för att spana på naturen.

Platsen var verkligen helt otrolig. Tystnaden. Vi hade köpt fika på vägen och intog den på bryggan i sjön på tomten. Bara det.

Det var hyfsat många på visningen. Det var inte vanlig budgivning utan anbud och personligt brev. Om de gillade flera så skulle det sen bli budgivning mellan dem. Så priset var inte det viktigaste vilket eventuellt skulle kunna ge oss en chans att slippa budgivning vilket var otänkbart med tanke på det höga utropsprise.

Raffe älskade det, nyfiken och samtidigt skeptisk till olika byggnader vi gick in i (jordkällare, verkstad, garage, lada etc). Plus människor att skälla på såklart.

Aningens felberäkning kring vädret för vi borde haft mycket varmare kläder på oss. Vi var där i typ två timmar och hann dregla över ån att paddla i, maskiner att använda och köra (traktorer, sågverk etc), spana på fåren, lyssna på tystnaden och massa annat.

Vi köpte pizza i Rejmyre och intog den i bilen (pga Raffe) – mycket goda! Snackade om platsen och våra intryck på vägen hem. Skulle vi kunna bo där?

I ett par dagar snackade vi till och från och funderade. Sen kom vi fram till ett beslut. Inte platsen för oss. Aningens smärtsamt – särskilt nu när jag kollar på bilderna igen en vecka senare då allt landat lite mer.

Varför?

1. Tveksamt internet. Fiber uteslutet (kostnad på 400 000 sek att ansluta sig sa mäklaren som kollat upp) och vi behöver verkligen kunna vara två som samtidigt har videomöten annars kan vi inte jobba på distans.
2. För dyrt. Inte ens när vi säljer detta skulle vi bli lånefria vilket varit ett långsiktigt mål.
3. Ladans tak. Stor lada med eternittak. Funkar så länge taket är helt men går plattorna söder kommer asbest ut. Inget man vill ha och väldigt kostsamt att sanera (mäklare sa att många lägger plåttak ovanpå men nja oron skulle finnas där).
4. Litet hus och inga andra bostadshus utan verkstäder och vi vill ju ha en plats man kan dela med fler. Absolut att man kan bygga men inte när pengarna är slut.

Känns som bra punkter och precis så vi behöver göra för att inse att det är rätt beslut. Vi kommer säkerligen inte att hitta en lika bra plats med så mycket mark och så bra förutsättningar men så får det vara.

På ullträffarna har vi en ledare som heter Bibbi. Hon är inte bara otroligt duktig på ullrelaterade grejer utan även svamp. Tydligen hennes stora passion.

Så i vintras började vi prata om att göra en gemensam svamputflykt. Blockade två datum i september och i augusti bestämdes vilket av dem det blev.

Igår var det dags. Efter veckans svacka var jag lite tveksam men testade med lunch på fredagen så jag gav mig iväg till Rudans friluftsområde i Haninge.

Vädret var fantastiskt men jag var inte på topp. Hade inte riktigt orken att vara nyfiken på svamp. Kan banne mig typ ingenting om svampar. Vi äter väldigt sällan svamp eftersom det bara varit jag som gillar.

Jag har en vacker barndomsglittrig bild av att gå ut i skogen och plocka kantareller som man sen steker och har på mackor. Har fått landa i att det var jag och mamma, det är inte jag och min familj nu. Bra så.

Uppskattade att få vara i skogen utan att tänka på någon annan, inte bestämma något, inte leda, inte svara på frågor etc. Rätt skönt. Jag bara flöt med.

Bibbi visade enorm visdom, kunskap och klokhet. Härligt! Och energi! Hon är 82 tror jag.

Svamp är inte högt upp på min lista över saker jag vill kunna mer om, den ligger där men det finns massa saker som kommer högre. Fint så!

I julklapp fick jag en utflykt till Stendörren och i tisdags omvandlade jag den till verklighet. Vi hoppades att påsklovet men inte en påskdag skulle göra att det inte var så mycket folk och vi hade rätt i den gissningen. Inte ensamma men vi kunde gå runt tämligen själva. Barnen var lite förvånade över hur långt det var, de trodde de valt något i Stockholmstrakten. Efteråt var de dock väldigt nöjda och kunde gladeligen tänka sig att åka dit igen.

Vi grillade korv och hade med kladdkaka. Barnen friklättrade på klippor en hel del, hoppade och utforskade och Raffe var frustrerad eftersom han inte riktigt hänger med överallt. Han sov dock extremt gott efteråt.

– Får jag 200 spänn om jag badar, frågar Simon vid ett tillfälle när vi är på väg tillbaka.
– Sure
– Hmm… kan jag inte få 500 kr istället, det är rätt kallt, säger Simon och jag garvar nej
– Va, får jag oxå 200 om jag badar frågar Joel
– Självklart

Ett par minuter senare har Joel kastat sig och doppat hela kroppen (utom huvudet). Simon är lite paff över hur fort det gick och aningens tveksam men lyckas till slut doppa sig och jag swishade dem belöningarna.

Suveränt med en övningskörare för då blev resan till lite nytta oxå. Joel körde både dit och hem.

7 maj 2005 var vi på exakt samma ställe, då med Anna. John kände igen sig, jag inte alls.

Jag insåg rätt tidigt att jag inte ville vara hemma på min födelsedag så i början av oktober kollade jag runt lite på airbnb och fastnade för en stuga i närheten av Julita. Så i tisdags packade vi ihop familjen och drog dit.

Fantastiskt bra ställe! Efter att vi packat in oss packade vi fika och drog ner till Hjälmaren. Såg inte en kotte (eller ja, det gjorde vi iofs men inga människor) och njöt av natur och sällskap.

Väl tillbaka i stugan tändes brasa och vi fixade middag. Tog på oss pannlamporna och tog kvällsrunda med Raffe i närheten. Hittade till en äng som vi gick över och hittade hem. Vi avslutade dagen med att kolla på film (Gifted).

Vi har nu insett att vi inte kommer hinna ta alla men vi tänkte iaf ta en runda när Simon var ledig och vädret fint.

Svårt att komma iväg, jag blev lite stressad (hade möte 13). Vi bestämde att vi tar den närmaste och lite kort fika mest för att komma ut.

Cyklade iväg. Vädret var amazing. När vi kom nästa fram stannade vi och jag frågade om Simon var sugen på att ta en sväng till Hellasgården och ta några kontroller när vi nu kommit ut. Yes!

Så vi tog 4 kontroller. Jag messade och avbokade mitt möte. Vi bar våra cyklar uppför stup och på stigar omöjliga att cykla på. Efteråt insåg vi att det varit mycket smartare att ställa cyklarna och gå för att ta två av kontrollerna. Nåja, vi fick rejält med träning!

Fantastisk utsikt på vår fikastund (jag hade packat ner lite extra ifall vi skulle cykla lite längre). Drygt 2,5 timme var vi borta och cyklade/gick över 17 km. Inte illa!

Kontroller: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45 ,46, 47, 48, 49, 50

Efter en paus på drygt två månader lyckades vi äntligen få tummen ur. Den här gången fick Raffe haka på eftersom vi ändå skulle gå lunchrunda med honom (John på kontoret). Smidigt att han nu vant sig vid postcykeln faktiskt. På hemvägen var den tuff uppförsbacke där jag erbjöd honom att komma ner flera gånger men han föredrog att sitta kvar i korgen.

Härligt i skogen nu!

Kontroller: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45 ,46, 47, 48, 49, 50

Vi hittade ett intressant hus utanför Valdemarsvik. Inte alls åt det hållet vi tänkt oss men vi gillade det så pass att vi tänkte det var lika bra att åka på visning. Visningen var dock på söndag (imorgon) och då jobbar Joel och jag skulle egentligen gått kurs i helgen.

Mejlade med mäklaren som kunde släppa in oss i torsdags. Vi drog iväg före 8 på morgonen och hade några korta stopp och kom fram 10 minuter före utsatt tid.

Otroligt härlig plats. Stort hus (gammalt, orenoverat typ – dvs inga dåliga material att ta bort) med en lummig tomt, flera extra byggnader.

När vi kollat klart drog vi till en närbelägen sjö, och försökte ta oss ner till havsviken vilket visade sig omöjligt på ett enkelt sätt.

Vi käkade lunch i Valdemarsvik och hade sen spanat in glass i Söderköping vilket vi verkligen inte var ensamma om så vi tog en vanlig glass på första bästa stället och drog hemåt tämligen snabbt.

Vi snackade massor i bilen, både om huset och vad vi tänkte kring att eventuellt köpa det, men oxå om annat. Bland annat pratade vi om gubbe i keps bakom ratten – lustigt nog fick vi ett livs levande exempel lite senare.

Det tog en del diskussioner och funderingar kring eventuella kostnader men vi kom fram till att inte vara med i budgivningen. Trist men en bra utflykt!

Idag var det dags igen efter middagen. Inte så varmt utan ganska behagligt att trampa runt i Nackareservatet. Det känns att orken blir bättre även om jag var helt slut när jag kom hem. 1h och 20 min tog hela rundan. Vi hade ett väldigt kort fikastopp.

Två kontroller tog vi och det kändes nästan som tur att vi hittade dem för det var på tok för många stigar jämfört med kartan. Exakt samma runda som förra gången cykelmässigt men två andra kontroller så klart.

Sjuttonde rundan och vi har nu gjort hälften! Känns mentalt liiiite tufft att i princip alla ligger rätt långt bort nu. Vi planerar dock att ta en hel hög samtidigt och då göra det till en lunchutflykt och ta med så gör nudlar typ. Vi får se.

Kontroller: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45 ,46, 47, 48, 49, 50