Morfar och farfar
Sue | 2011-03-25, 21:38 Lite då och då har vi kommit in på Joels morfar och farfar och att de inte lever längre. Inget dramatiskt alls. Tills ikväll då Joel skulle somna och han helt plötsligt börjar prata om morfar, och sen farfar och om hur mycket han tycker om dem och vill träffa dem. Men att det ju inte går för de är döda.
Helt otröstlig var han ett tag trots försök att trösta, prata om annat osv.
Han tyckte de skulle ha en telefon med en knapp som när man dör så kan man trycka på en knapp och då kommer man tillbaka.
Antar att det är bäst att förbereda sig på prat om döden framöver. Vi har dessutom lovat Joel att titta på film där farfar finns med imorgon.
Stackars liten! Det är inte lätt när man ska lära sig att få någon slags uppfattning om det onåbara… men filmen låter som en bra idé! Måste ha varit någon klok person som kom på att man skulle bevara dem… 😉
En sån telefon vill jag oxå ha, tänk så bra det vore.
Visst vore den smart 💡
Åh den tiden är smärtsamt – den kommer och går och man blir lika påmind om hur kort livet är eller hur förutbestämt det är. Man tvingas ju att tänka till själv när frågorna kommer. En annan fas som pågår just nu hos 7 åringen är vad händer efter rymden, varför tar det inte slut eller gör det? Huuua
Jo man vill ju få till rätt inställning hos barnen. Oj rymden, ja du vad svarar man då? Sen kan de mer än en annan och det är vi som får fråga dem antar jag
Såg ni filmen?
Nä 😳
Haha – nå såna saker är väl bättre att ta när de själva vill. Kom han över olyckan så tjänar det väl inget till att pracka på honom nåt som påminner bara för att…
Så sant så 🙂