I onsdags var jag ju med Joel en dag på förskolan och i torsdags var det dax att vara med Simon en dag.

Simon frågade säkert fem gånger om jag skulle gå till jobbet och verkade ha mycket svårt att ta in att jag faktiskt skulle vara kvar. “Mamma, du gå till jobbet?” gång på gång. Kändes skönt i mammahjärtat att för en gångs skulle få stanna kvar!

Vi lekte ute ett tag och Simon ville ha mig nära hela tiden men jag hann allt leka med några andra barn. Väl inne så var det Simons tur att berätta om sitt sommarminne. Mycket imponerad över hur en av pedagogerna byggt upp lite delar från helikopterparken som Simons minne handlar om. Plus de små dockorna som vi sydde under inskolningen förra året.

Lunchen var lugn och god. Sen var det in i vilrummet och Simon ville att jag skulle vila med honom men var mycket svårsomnad. Något som tydligen är väldigt ovanligt så jag antar att min närvaro störde. Han fick sova en timme och då fick jag en stund att ta en kopp te och sitta i lite lugn och ro och prata med andra där.

När de vaknade till liv efter vilan var det lek inne som gällde och det lektes, byggdes och målades. Sen lite mellis och så var det dax att gå hem. Otroligt vad dagen gick fort!