Helt ofattbart att det lilla hjärtat har varit med oss i två år. Första året var ju speciellt med valptid och så. Andra året har varit speciellt på ett annat sätt (se nedan). Han fyllde 2 år i februari och då gjorde jag en kort sammanställning.

På våren nämnde dagis att han var lite på och vaktande vilket funkar sådär. Vi snackade ihop oss och valde att köra en kemisk kastrering vilket vi tror hjälpte. Den fyllde vi på i höst eftersom vi inte ville operera bort kulorna när allt annat pågick.

Andra sommaren var klart bättre än första (med öronstrul och tokvärme). Vi åkte husbil och var på hundläger två dagar. Tagit ett par privatlektioner med Linda på Hundorado med fokus på hundmöten och modträning. Hösten var rejält tuff med både hälta och allergiklåda och en sammanställning i oktober då det nästan vänt sammanfattar det rätt bra. I december var det klart bättre men tyvärr tycker vi att han blivit skälligare efter den här erfarenheten.

Vi har ju en del utmaningar att jobba på men gissar att många hundägare på hobbynivå har det. Trots dem så är det så klart värt att ha hund. Att komma ut så mycket, att ha en liten varelse i hemmet, att ha någon att gosa eller busa med, att ha någon som underhåller i princip alltid (snarkar, leker, tigger etc).

Det känns som att han krupit in i våra hjärtan ännu mer under andra året. Vi minns inte riktigt hur det var att inte ha hund, samtidigt som det ändå är overkligt. Konstigt.

Han älskar att busa med alla i familjen men har tydligt olika relationer med oss alla. Där blir det tydligt att våra beteenden styr hans beteende.

Snö, löv, bollar och leksaker är saker han fullkomligt älskar att busa med.