Åker man till en vulkanö så måste man ju nyttja detta faktum. Idag åkte vi till Timanfaya national park med en busstur. Först parkerade vi vid restaurangen och fick känna på lite varmt vulkangrus som de grävde upp, lite torkade buske som snabbt sattes fyr på och sen lite vatten som sprutades upp. Coolt!

Sen fick vi hoppa upp i bussen igen och åkte en asfalterat rundtur. Guide på engelska i högtalarna. Läskig väg ska jag säga. Fick blunda flera gånger.

Ett stopp vid en utkikspunkt där vi fick känna på på stenar (såg ut som hundbajs tyckte vi) och fick titta på utsikten såklart. Mäktigt!

Sen vidare på de snirkliga vägarna och nu sa Simons mage stopp. Bilsjuk som han är. Var dock preppad med plastpåsar så det gick finfint ända tills jag skulle sätta påsen i en påse för att vara läckagesäker. Då passade Simon på att kräkas och det kom på honom, sätet, mig och bältet. Hade dock extra kläder, våtservetter och fler påsar med. Guiden märkte ingenting och Simon somnade efter en stund.

Nu var det dax för middag och vi fick titta på grillen, som var en brunn i princip där värmen kom från vulkanen. Enormt häftigt!

Simon åt säkert 5 potatisar men vägrade kött. Vi andra smällde i oss det mesta som erbjöds (kyckling, korv och kotlett). Mycket gott! Finfin underhållning var det oxå med två kanarier som spelade och sjöng. Barnen klappade och hade skoj. På tillbakavägen slocknade Simon ganska snabbt vilket var tur för vårt hotell var sista stoppet.

Både jag och Simon är ganska snuviga och lite hängiga så när Joel var på Bamseklubben på förmiddagen softade vi ganska mycket. John hade sprungit en sväng och tog med sig Simon till receptionen där han spelade på paddan och jag sov. Hoppas det blir bättre snart så att jag kan nyttja joggingskorna en dag eller två.

Idag var det faktisk mulet stora delar av dagen. Ganska blåsigt oxå. Men inte kallt utan snarare skönt. Gick att bada och att vara ute. Njuter verkligen av att man inte behöver klä på sig så mycket. Fasar för att komma hem till kylan igen.

Ingen Bamseklubb på schemat idag så när John stack ut och sprang så satt jag och barnen i receptionen (wifi). De med paddor och jag med telefon. Mysigt! Hamnade på dagens bästa för barnen 🙂

Vi tog en promenad längs med strandpromenaden efter lunch och barnen tittade på kaktusar, vågor och gick balans. De fick var sin spegel som souvenir och goda glassar. Sen vände vi och gick hem. Simon gick i princip hela vägen själv. Oklart hur långt men långt för att vara Simon.

Bamseparad som även den hamnade på dagens bästa för barnen. Häftigt hur de där figurerna kan betyda så mycket för alla barn. Vilken grej.

Återigen slocknade barnen utan problem.

Man kan ha wifi på rummet men vi har efter lite snackande valt att inte ha det. Känns snarare skönt att ibland gå ivägen en stund till receptionen där det finns gratis wifi. Inte supersnabbt men fullt tillräckligt för att kolla mejl, rss, instagram och facebook. Resten skit sam. Ganska befriande att inte kunna kolla hela tiden.

Visst att barnen blir trötta av allt som händer när man är iväg men jag och John ligger inte långt efter. Jösses vad trötta. Av tre kvällar har vi inte varit upp ens till 10 en enda kväll.

Även på dagen har det varit vi som velat vila och inte barnen. Själv somnade jag på altanten på en handduk när jag skulle få upp värmen efter badet.

Galet! Men det är skönt att kunna sova sådär mycket.

Redan första kvällen fick vi syn på den, hoppborgen. Det har dock varit massa annat så det var först ikväll vi fick tid att gå dit. Visade sig vara en restaurang  så jag och John satte oss och tog en kall öl när barnen hoppade. De träffade på två barn som de lekt med i lekparken tidigare under dagen och jösses vad de lekte.

När de lekt säkert en halvtimme gick vi hem och det var ingen kamp att lägga dem kan jag lova.

Dag 3 var det återigen Bamseparad och barnen fattade direkt. Den här gången kom bara Skalman och Lille-skutt – Bamse och Vargen var tydligen och badade.

Nu vågade även Simon krama dem.

Båda killarna tyckte första dagen på Bamseklubben var rolig.

Men dag 2 sa Simon direkt när han vaknade att han inte vill gå. Vi åt frukost och packade ihop oss. Simon följde med dit men sa sen bara hej och ville gå hem igen.

Joel gick dock glatt dit men var sur över något vattenballongstrul när vi hämtade.

Bambutyget Solvind från Strömming har varit alldeles fantastiskt i solen. Sommaren hemma i Sverige gav ju inte direkt tillfälle att testa…

Varken varmt eller kallt. Dessutom sticker det ut så man känner igen varandra.

Tyget verkar inte heller bli så smutsigt (eller så syns det dåligt).

Älskar! (är mycket nöjd över att ha en bit kvar i mina tyggömmor).

När jag gick crawlkursen i våras påpekade tränaren hela tiden att detta var färskvara och att vi skulle träna.

När kursen var slut tog axelns onda över och tiden fanns inte. Efter sommaren var det sjukgymnastik och inte heller då någon tid över till simning.

Har funderat på det och suckat lite över det hela eftersom jag tyckte det var så roligt och lärde mig så mycket.

Efter två dagar i poolen men korta testrundor (är förkyld)  så känns det toppen! Idag lyckades jag crawla 4 vändor (antar 100 meter) med endast korta pauser och jag hade inte ens tendenser att dränka mig själv.

Nu ska jag köra på varje dag här och när jag kommer hem blir det Eriksdalsbadet helt klart!

Vi undrade förresten ofta hur j*vla kall den där bassängen var så nästa gång vi åker på semester är det med en termometer. Max 18 grader, max.