Förra året lyckades Joel göra några felköp när han skulle köpa SLs fritidskort. Vi ringde kundtjänst och löste det. Igår messade han på väg in till träning i stan. Nästan en repris på förra året.

På morgonen frågade jag när träffen för parkourledarna var. Ser hur blicken blir lite stressad. Shit, den var igår.

På kvällen när jag och Simon hade hämtat upp Joel vid träningen och Joel körde hemåt pratade vi lite och på 73:an kom orden jag för alltid kommer bära med mig 😀

“Jag ska bli mer som du”

Han fyller 18 nästa vecka. Kände att mitt jobb som förälder kan ha nått en bra punkt.

Han ska lägga allt i sin kalender, ha checklistor (sa nu på morgonen att det är så skönt att bocka av ju) och lite så. En extra hjärna helt enkelt. Utan såna rutiner hade jag brutit samman.

Tittar på Vinterstudion. Kommentatorerna säger att dessa åkarna är 00-talister.

00-talister.

Aldrig tänkt på att våra barn är det.

Har flera gånger hört personer säga att de som växer upp idag inte riktigt känner värdet av pengar. Det är därför viktigt att barnen lär sig om sedlar och mynt så de förstår värdet.

Har inte reflekterat så mycket över det egentligen förrän Joel för någon vecka sen sa raka motsatsen. Att hans generation inte tycker kontanter är på riktigt, att det känns som att man inte köpt något om man inte har ett digitalt spår. Dvs använder man kontanter finns inte köpet men använder man swish/kort så finns det spår och det är på riktigt.

Otroligt intressant hur det inte alls blir som man tänker sig!

Vid matbordet idag pratade vi om något och en person försökte hitta ett ord och kom på slängsajt.

Vad var det egentligen?

Soptipp!

Ändå ett väldigt bra ord tycker jag. Slängsajt.

Härom kvällen kom Joel ner och pratade lite om värmepumpar. Att det var många som gått sönder under vintern till exempel. Vi snackade vidare om lite olika saker och så frågade jag om vi skulle spela något spel.

– Nja, kanske senare, jag kollar nog hellre på lite mer om värmepumpar, svarade Joel.

Jaha. Där ser man.

Älskar att lyssna på barnen när de snackar. Hänger med så oerhört dåligt att jag ofta garvar. Igår.

“Jag ska ranna dungeons med booster cookies och få fett mycket coins”

Joråsåatt…

Härom dagen pratade vi om något där Joel hade en massa svar/kunskap.

– Jösses vad du är påläst tyckte jag.
– Påsedd menar du? svarade Joel med ett leende

Underbart ord! Han läser inte om saker, han ser saker.

Jag har under hela mitt yrkesliv i princip jobbat med verktyg i olika former. Har alltid varit intresserad av dem. Nu jobbar jag uteslutande med det.

Hemma har vi chattat med Hangout. Barnen använder dock Discord med sina vänner.

På jobbet har vi haft (nu snackar jag senaste året mest annars blir det väldigt invecklat) Hangout oxå men gick över till Chat förra hösten. Den förändringen är nu på väg för privata konton oxå. Ingen egen telefonapp längre vilket jag tycker suger. Vill INTE att chat och mejl är samma sak.

Vi kör mestadels Slack på jobbet och jag hänger i en hel del privata forum på Slack oxå (inte så aktiv dock). Skapade ett workspace för oss för inte så länge sen för att testa. Det flög inte direkt.

Så tyckte Joel att vi kunde väl köra Discord. Sure. Jag ville givetvis jämföra. Han skapade en server. Jag har frågat lite. Försökt förstå skillnader och likheter med Slack.

En stor skillnad är att Discord har voicekanaler. Så härom dagen testade vi lite.

Idag kommer Joel in till mig där jag sitter vid datorn och svettas (värmebölja – notering för framtiden).

– Du är med i en voicekanal, det vet du va? säger han
– Öh, va? svarar jag förvirrat som inte gjorde mer än svarat på något mess

Joel får visa hur det funkar och jag fattar fortfarande inte hur voice funkar (var iaf mutad). Men det kommer nog så småningom. Snacka om att det är klurigt med nya saker.

Stod och snoppade jordgubbar ikväll. Barnen kommer ner och pratar engagerat om spel som de är mitt uppe i (fri skärmtid javisst).

– Om du får femti mill så kan du abjusa den flippen, säger ett av barnen.
– Om du får femti mill kan du bjussa på flippen, undrar jag?
– Nä, abjusa. Vad betyder bjussa?

Skönt att vi pratar olika språk!

Jag är den i familjen som försöker se till att det finns grönsaker till måltiderna. När vi kör middagsfrid eller Linas matkasse löser det sig själv men de veckor vi inte har får vi fixa själva.

Vid middagsbordet i veckan.

– Grönsakerna här hemma är aldrig lika goda som på skolan, säger ena barnet.
– Ah, men tack, det känns ju fint, säger jag lite stött (särskilt eftersom jag nästan alltid efterfrågar vad alla vill ha och sällan får svar)
– Amen, asså, du är ju inte professionell kock som de på skolan så det är väl inte så konstigt?

Nä. Så kan man ju se det. Men grönsaker lixom?