För att det ska gå att borsta barnens långa hår har vi under rätt lång tid flätat på kvällarna. Det är jag som står för det.

Nu när de skulle åka till farmor funderade Simon på vem som skulle fläta och jag föreslog att farmor säkert kunde hjälpa dem.

Igår kväll kom det bildbevis (barnen vill dock inte visa bilderna).

– Kolla farmor var ju riktigt bra! chattar Joel.
– Wow! Mycket finare än mina, svarar jag.
– Ja no offens, fortsätter Joel

Igår kväll pratade jag och Joel lite smått när jag borstade hans hår.

Han hade insett att han var en fjärdedel av min ålder.

Han har alltså funnits i en fjärdedel av mitt liv. Overkligt.

Igår när jag fixade lite ärenden på stan vid 4-hugget ringde telefonen.

– Hej! Kan du hämta Raffe tror du?
– Hej! Vad då då?
– Jag är trött, orkar inte riktigt.
– Ok, kolla med John när han kommer hem och om ni inte löser det så kan jag hämta på hemvägen men det tar ju en timme till typ.
– Ok. Förresten, kan jag gå på handboll med J?
– Öh, ja visst. När är det?
– Klockan 5.
– Idag? Men orkar du det, du har ju parkour klockan 7?
– Ja, inga problem.
– Ja gör det i såna fall.

Hmm…

I helgen gick jag och Joel och hämtade paket. Han passade på att gå in i en godisaffär och handla med sitt kort. På vägen hem passerade vi en uttagsapparat och jag kom på att han nog inte visste att han kunde använda en sån.

Han tyckte det var supercoolt och ville genast testa. Sen undrade han hur man stoppar in pengar på kontot, och det måste man ju göra på en bank typ. Fast jag tog sedeln och swishade honom summan.

Tänk att det är så mycket en själv tar för givet. Snacka om att man ofta låser in sig i tankemönster och inte kan tänka nytt. Älskar såna här stunder.

I bilen från Flaten igår diskuterade vi hemlarm. Varför man har det och så.

– Det kanske är så att man inte bara är rädd att de ska ta grejer utan att man är rädd för att bli skadad, säger jag.
– Bli skalad?! utropar ett barn.
– Nä skadad sa hon men det lät som skalad tyckte jag oxå säger andra barnet.

Vid middagsbordet.

– Va? Sa du att du är chefsproducent?
– Öh nä? Jag sa att jag hinner för jag är sketasnabb.

Kommunikation är viktigt och att prata utifrån sina egna behov har vi tränat mycket på här hemma. I soffan nu på morgonen.

– Men! Du kan inte ta hela filten så där, uttrycker en person frustrerat.
– Jo, det kan jag, men du vill inte det, svarar en annan nöjd.

Jag sitter en bit bort och noterar. Ler.

Jag har tänkt extremt mycket på hur man uppfostrar barn….

Härom veckan när jag och Joel pratade.

– Om du fick gör om vår uppfostran, vad skulle du ändra då frågar Joel.
– Oj, det var en bra fråga, säger jag och funderar lite, jo jag skulle nog försöka tjata mindre, vara mindre sur och arg.
– Men du har ju lärt oss att man kan vara det och sen prata om det så det har ju varit bra säger Joel.

Hjärtat smälte lite.

Ikväll snackade vi lite om vad man behöver göra om man skulle skaffa en valp. Valpsäkra hemmet var en sak.

– En sån här halmbock måste vi nog rensa bort sa ena barnet.
– Hallonbock? frågade andra barnet.

Asgarv hos vuxen.

Kreta ligger en timme före Sverige så när vi flög ner ändrade vi klockorna samtidigt. Det gjorde vi inte på hemresan.

I tisdags vaknade ett av barnen.

–  Va, klockan är ju jättemycket! Jag kommer komma försent till skolan.

Visade sig att barnet i fråga inte ställt om sin klocka.

När vi under middagen diskuterade detta och frågade andra barnet om han ställt om klockan.

– Det gjorde jag redan på flygplanet.

Ja, de är lite olika. Barnet som ställt om klockan på flygplanet ska nu i skolan börja gå igenom klockan, vi ska hemma börja med att fokusera på hel- och halvtimmar. Tror vi kan hoppa över det…