Marklund, Liza: Livstid

Var lite skeptisk till Nobels testamente så jag har avvaktat lite med denna, men nu fanns den med på årets bokrea så då slog jag till. Började läsa i förrgår och trots trötthet gick det inte riktigt att släppa boken så igår kväll läste jag ut den. Riktigt bra! Fanns återigen det där riktiga drivet i boken som gjorde att man ville fortsätta läsa. Trådarna knyts dessutom ihop bättre denna gång. Kan alltså rekommendera den varmt!
TAck Sue. Jag har varit väldigt skeptisk till denna bok då Nobels Testamente rent ut sagt var en ganska kass bok. Ska genast inhandlas 🙂
Gör så!
Jag läääängar efter nästa bok efter Livstid. Den är visst på väg har jag hört.
Jag har en liten fundering som jag inte kan släppa.
I slutat av den sista prologen ( sista kapitlet) talar den kvinliga polisen med vakten om den bok hon skall ge till internen. Jag uppfattade det hela som om hon , internen och den döde polisen hade haft något fuffens ilag tidigare. Man fick ingen förklaring. Vad menades igentligen !!!! Jag blir galen av att fundera på detta.
Den lär heta “En plats i solen” och kommer 24 september kan man läsa på kvällspressen.nu. Ser oxå fram emot den! Ska nog ta och läsa den där biten igen, för jag har bara något vagt minne av det.
Jo, jag läste just det.
MEN har du några tankar kring frågan jag hade om epilogen i Livstid. Jag är säker på att det betydde något speciellt men jag hängde inte med.
Den döde polisen och frun hade ju bott på Solkusten och tydligen internen också ( hette han Philip, kommer inte ihåg namnen), men hade den andra kvinliga polisen som besökte internen och bott där eller vad menade hon i boken ??????
Ja just det, det stämmer. Internen (som dömdes för yxmord eller var det var där både Annika och Nina (?) var med o hittade kropparna) verkade vara Ninas bror och de var dessutom syskon till kvinnan som kidnappade barnet i boken. Blev väldigt invecklat helt plötsligt när man läste slutet kände jag.
Tror det stod någonstans om Ninas uppväxt – det känns som en viktig nyckel…