Pennor på rad
Sue | 2011-09-13, 8:36 Visar sidor från året .
Sue | 2011-09-12, 22:28
Man märker på flera sätt att höstmörkret närmar sig (på gott och på ont). På måndagarna kör vi fortfarande crossen utomhus och idag var vi 11 stycken som kämpade i mörkret.
Nja mörker och mörker – vi har ju faktiskt en hel del lyktstolpar så vi ska inte klaga tror jag.
Sue | 2011-09-12, 22:23 Det var inte datorn som gett upp i torsdags utan transformatorn (strömsladden om jag använder mina egna ord). Den luktade bränd kondensator enligt killen på intern IT. Han berättade en historia om att det tydligen för en tid sen kommit en dålig sändning av kondensatorer från någon stor tillverkare i Kina (där mycket sånt här görs) och dessa är spridda lite här och var. Tydligen håller de i 6-18 månader före de smäller. 18 månader var ungefär vad min höll.
Nu har jag fixat en ny och det går bra att jobba igen. Skönt! Teknikstrul är inget skoj…
Sue | 2011-09-12, 22:15 I vintras någon gång när jag var lite ny på det här med tyger så minns jag en omröstning på tyget med stadsmönster. Det blev det färgglada som vann. Nu är det äntligen här, efter enormt mycket strul för tjejen som tagit hem det.
Passade på att beställa lite ekologisk bambuvelour oxå.
Har lite andra tyger som jag ska få från henne men jag väntar på ett till innan de skickas, så jag återkommer.
Sue | 2011-09-12, 18:33
Vet inte riktigt hur det gick till men vi har massa grävdon helt plötsligt.
Givetvis är det svårt att välja så oftast ska alla med till lekparken för det kan ju vara så att man vill ha den gröna och inte den röda.
Här ser vi Joel som absolut skulle bära hem dem själv. Jag fick bära soparna och krattan.
De till och med inspirerar granntjejen på knappt två år att skyffla i sandlådan.
Man kan ju lugnt säga att vi är redo för en riktigt vinter igen 🙂
Sue | 2011-09-12, 18:14
Som jag nämnt tidigare så trodde jag detta var fortsättningen av tv-serien i julas men insåg efter 100 sidor att det var del 2 i tv-serien.
Förvisso trist eftersom det förtog överraskningsmomenten rätt mycket. Jag som ogillar att läsa baksidan till och med… Läste någon som gav upp när hon insåg men jag gillade sättet de skrev på och TROTS att jag visste exakt hur det skulle gå så blev det mycket spännande.
De lyckas få till en känsla som gör att pulsen går och upp och jag känner obehagen i kroppen. Svårt att förklara men märkbart varje gång jag läste.
Jag hoppas verkligen att de skriver fler böcker för jag gillar!
Intressant var det att läsa en bok där jag inte läst första delen utan sett den. Det var otroligt svårt att placera in persongalleriet. Jag kom bara ihåg Sebastian (Rolf Lassgård) och Hinde (?) och båda var väldigt passande i sina roller. I fortsättningen så kommer jag läsa boken före jag jag läser en senare del för att få helhetskänslan.
Sue | 2011-09-12, 17:57 Helt plötsligt vill Joel veta hur man säger saker på engelska. Kanske är det att engelska är det språk jag och John använder när de inte ska förstå, eller så har Dora inspirerat!
Sue | 2011-09-12, 15:59
I somras plockade barnen och jag massa vinbär i området (allmänna buskar bör väl tilläggas). Alltid svårt att veta vad man ska göra av dem så jag googlade lite och kom fram till att en blandning med hallon skulle kunna bli en finfin sylt.
Köpte hallon och så slog jag till på lite syltsocker. Vips så var det klart. Sen dess har jag ätit dem till mina flingor, och till pannkakor. Helt suveränt gott!
Nu är det slut. Jag har förvisso plommonsylt (fick även plommon av grannarna så det finns en hel del sån sylt) men det är inte riktigt samma sak. Kanske dax att gå över till gröt för då passar plommonsylten bättre.
Sue | 2011-09-11, 22:55
Annikas lillebror Anders var sjuk igår så han kom inte på kalaset och fick inte gå på teater idag, därför fanns det två biljetter över. Jag och Joel tackade såklart ja och åkte in till söder idag på förmiddagen.
Dockteatern Tittut var en jättefin liten lokal och föreställningen var suverän så det lär bli fler besök.
Dagens föreställning var Pimpa-den lilla lilla hunden med prickar. Redan i “väntrummet” så kom skådespelarna ut och hälsade alla välkomna och delade ut pennor och teckningar. Joel hann säkert färglägga 5 stycken före han tröttnade (tog max 5 minuter).
Sen fick vi gå in. Grymt anpassad till små barn. Runt 45 minuter tog det och Joel skrattade många gånger och hängde med bra.
Sue | 2011-09-11, 22:04 Lördagen bjöd på ett fantastiskt väder och efter lunch var det dax för Joels kalas. I år hade han själv fått bestämma vilka som skulle komma. Några som varit tidigare (dvs våra kompisars barn), några från området och resten från förskolan.
Vi inledde med lite lek (blåsa bomull) och paketöppning, sen lite mer lek (sätta svans på grisar) för att sen sjunga och äta tårta. Före vi gick ut var det fiskdamm såklart, där stora grejen i påsen var en pixibok.
Sen spenderade vi två timmar i helikopterparken i solskenet. Drack lite saft och åt kakor och minglade. Joel var mycket nöjd med dagen.