Idag vaknade jag onödigt tidigt och kunde inte somna om. Barnen bökade vid påklädning av regnkläder (regnade ju) men sen gick lämningen bra eftersom vi såg en sopmaskin på vägen.

Jobbade 8:30-16:00 hemifrån och stack sen med bilen till dagis för vidare färd till Hemköp (de ville följa med istället för att jag skulle åka själv när John kommit hem). Talade om för barnen när vi satt i bilen att jag var trött idag och att jag skulle uppskatta om de kunde lyssna lite extra på mig. De lovade.

De höll inte. Vissa mindre än andra. Sa till på skarpen några gånger i butiken men utan resultat. Så i bilen efteråt sa jag att jag var ledsen för att de inte lyssnat på mig. Båda var ångerfulla.

Väl hemma så ställde vi bilen utanför, John hade just kommit hem och en granne kom förbi och pratade med oss. Helt plötsligt ser jag hur Joel släpar och bär in kassarna från bilen till hallen. Tackar honom för hjälpen och ger honom en kram. Han säger att om man varit lite dum så ska man vara lite extra snäll. Ville bara krama om honom så himla mycket!

Simon krashade flera gånger på kvällen men somnade sen extremt snabbt när vi läste i myshörnet så han var helt enkelt för trött. Njöt av hans varma kropp på min arm när jag läste lite mer för Joel.

Livet med barn är verkligen intensivt på många sätt, men oj vilka fina stunder man har titt som tätt.