Idag när vi tog en sväng till Snörrum så cyklade grabbarna och jag och John tog sparkcyklar. När vi skulle hem så ville Simon sparkcykla. En bit så bar jag hans cykel och han fick ha “min” sparkcykel. Men så tröttnade jag och frågade om han inte kunde ta sin cykel istället. Envist svarade han nej.

Han stod sur och blängde på mig och pillade på handtaget (mjuka delen) som börjat lossna lite. Jag bad honom sluta så att det inte skulle gå sönder helt. Han tittade utmanande på mig och fortsatte pilla. Då tog jag sparkcykeln ifrån honom och sa att om han förstör den så får han inte ha den.

Han blev såklart jättearg. Jag började gå uppför backen vi hade framför oss och vände mig strax om, då kom han där bakom mig och ledde sin cykel. Samma sekund som jag stannade stannade han oxå och ropade “gå, mamma, gå”. Så jag gick. Samma sak upprepades en stund senare.

Jag kom uppför backen och rullade iväg. Smet in bakom några buskar för att överraska honom men han hade koll på mig och kom och spanade. Vi åkte dock tillsammans efter det, men han var tydlig med att berätta att vi minsann inte var vänner.

Vi tog en ny skogsväg idag och vi pratade på lite om ditt och datt. När vi kom till lekparken bakom mormors lägenhet så vände han sig om och berättade att vi nu var vänner igen. Jag sa att jag tyckte det var skönt att höra.