Visar sidor från året .
Sue | 2013-06-21, 22:40
Äntligen en tradition! För tredje året i rad så besökte vi Listuddens midsommarfirande. Typ en kilometer hemifrån, sång och musik till dans kring stången, billig och god fika, fiskdamm och ofta flera kompisar från förskolan.
I år sprang Joel runt mer på egen hand utan ständig övervakning vilket är en ny känsla för oss. Häftigt hur fort det går!
Det blev som det brukar, vi dansade ett par varv, träffade lite kompisar till barnen och så fikade vi. Alldeles lagom för oss. Precis som förra året sken solen strålar varmt på de som dansade och försvann sen. Strax före vi hann hem kom några regndroppar.

Sue | 2013-06-21, 22:15
Idag före vi stack och firade midsommar började Joel testa lite med skateboard och stol. Inte åka skateboard utan att ta två stycken och sen ställa en stol på dem. Simon var inte sen att haka på.
Underbart med all denna kreativitet även om det ibland är lite svårt att inte säga nej…

Sue | 2013-06-21, 22:04
Idag tog John ner tältet i trädgården för att gräsmattan ska ha en chans. Joel var snabbt på tältpinnarna och efter en stund när vi tittade ut så hade han fixat en kreation med vattenkannan i topp.

Sue | 2013-06-21, 19:37
Jag har ansvaret för tvätten här hemma.
I princip VARJE gång som jag satt en tvättmaskin så glömmer jag sen bort bara för att komma på vid något olägligt tillfälle.
Tex när jag läst klart på kvällen och ska släcka lampan, när jag precis ska sticka till ett pass på gymmet, just när jag ska gå och lägga mig eller ska till och lägga barnen.
Vet att jag brukar kolla ungefär när den ska till att centrifugera bara för att sen helt glömma bort.
Sue | 2013-06-20, 23:08
Alla 07:or har gått och dansat en dag i veckan (tror jag det är). Något Joel pratat mycket om. Visar alltid när vi går förbi förskolan de har lånat större lokal hos.
Igår var vi bjudna till förskolan efter att förskolan stängt och så hade vi dansuppvisning. Jag skriver vi för vi föräldrar fick givetvis vara med. Roligt!
Häftigt att se hur mycket roligt man kan ha med musik och lära känna sin kropp och styra den.
En uppskattad tillställning.
Sue | 2013-06-20, 22:51
Idag var första gången jag stack till en för mig okänd kund på egen hand. I Solna.
Igår kväll blev jag rätt nervös över att jag kanske faktiskt inte kunde svara på alla frågor (hade fått några på mejlen).
Jag förberedde mig lite och sen spelade jag Candy Crush Saga (ja jag har fastnat). Sov helt ok.
Idag sken solen och någon tågstrejk blev det inte så det gick fint att ta sig till Solna. Träffade de jag skulle träffa och hade en jättebra dag. Bra diskussioner och jag kände att jag kan en hel del ju.
Kände oxå att det känns så rätt. Att få bolla, diskutera och hjälpa andra. Oj vad skoj!
Sue | 2013-06-20, 22:41
Idag frågade Joel om vi ville höra på en rolig historia. Givetvis. Först frågade Joel dock om det var ok att säga ett fult ord för det fanns ett i historien. Givetvis.
Det blev den om tysken, fransmannen och Bellman som skulle önska något och hoppa i bassängen. Bellman säger skit och får bada i det.
Sen fick vi höra typ fyra till. En ny fas!
Sue | 2013-06-19, 21:43
Flex i Skarpnäck har fått en ny PT som i sommar kommer hålla lite flexcrosspass. Ikväll var första gången och jag måste erkänna att jag var lite nervös inför passet då han inte är helt otränad gladiator som han är.
Vi var väl runt 10 personer som körde passet som var ett cirkelpass. Liiiite besviken blev jag då jag inte förväntat mig mer crossfitliknande och har så ofantligt svårt att motivera mig att köra järnet på cirkelpass. Det var dock bra funktionella övningar så jag var rätt slut efter passet.
Kände mig ganska så stark och han berömde tekniken på både Kettlebell Swing och Push Press. Undra på annat efter att ha nött dem i 3.5 år med Amany 🙂
Sue | 2013-06-19, 8:39
Åh. Jag säger bara åh…
Att det bara går att skriva så levande. Man är där, man känner, man lever boken – även när man inte läser den. Den finns där, omöjlig att släppa.
Att tas tillbaka till slutet av 1600-talet är coolt. Kläderna, historien, föremålen och människorna. Vilket enormt arbete som ligger bakom hennes böcker kan man bara ana (man får viss inblick på bloggen) och det ger så mycket för känslan i böckerna. Häftigt är ordet!
Jag älskar Simonas böcker, verkligen älskar dem. Snacka om att det är feelgood, balsam för själen. Och som alltid när jag läser såna här böcker undrar jag varför jag läser deckare.
Aningens aningens inspiration från Femtio nyanser anas men på ett otroligt mycket trevligare sätt. Kan även tänka mig lite inspiration från andra böcker hon skrivit om på sin blogg som jag inte läst, en intressant tråd i boken som jag tycker tillför mycket för helheten (lite krypiskt för att inte förstöra spänningen).
En stor eloge oxå för att kvinnorna i hennes böcker (huvudpersonerna då vill säga) är så starka, intelligenta och modiga. Det gillar jag om något och jag hoppas att det verkligen var så på den tiden!
Minns att jag innan förra boken var lite orolig för att den inte skulle vara lika bra som ettan. Nu oroade jag mig inte. Vet efter två böcker att den här kvinnan kan leverera underhållning och den här är minst lika bra.
Sen måste jag instämma med Pernilla – det blir så tomt när boken är slut. Tror minsann att nästa bok ska utspela sig i nutid och det ska bli väldigt spännande måste jag erkänna.
Sue | 2013-06-19, 8:04
Precis som jag anade så handlar den här boken mycket om Cecilia och John. Gillar det. Gillar det väldigt mycket.
Den här boken har lite mindre fokus på det spännande och mer fokus på relationer. Även systern Susanna får ta lite plats vilket är bra. Min önskan om att det blir mer från barnens perspektiv slog inte in så jag hoppas det blir så i nästa bok.
Det är galet hur man kan läsa och läsa och känna som att man bara läst lite granna. För att sen till sin bestörtning inse att boken är ju slut snart! Vill hänga mer med de här människorna.
Det hinner dock bli ganska spännande på slutet och då säger det bara swap så är boken slut och man sitter där och önskar att nästa bok var klar.
Läs hela serien, tycker den ger bra relationsbild – det är inte så lätt. Framför allt så känns det som att de borde prata mer med varandra, men man inser snabbt att det är just så i verkligheten…