Det brukar ju vara hektiskt i december för många men med rådande omständigheter så gick julstressen ner avsevärt och det blev fokus på annat. Efter söndagens röjande så träffade vi begravningsbyrån på måndagen och sen kom Returen och hämtade saker som vi inte ville slänga men som vi själva inte ville ha. Två fulla skåpbilar blev det. Sen käkade vi lunch och så fick barnen välja varsitt legobygge vilket sen underhöll dem medan vi packade släp att ta med till Stockholm och släp att slänga (Edvin och Rolf hade lovat fixa det).

Det är ju alltid liiiiiiite mer än man tror och först strax efter 3 kunde vi packa in oss i bilen och styra kosan mot Stockholm. Vi kom inte särskilt långt förrän vi insåg att det var blixthalka. Suck. Vända, stanna eller vad kan man göra? Vi dividerade lite och jag ringde Veronica i Åmål och de var hemma. Vi puttrade dit i 55 km/h. Sjukt halkigt och det kändes rätt så jobbigt.

Väl där tog barnen med legot in och fortsatte bygga. Vi åt lite middag, fikade och pratade och skrattade i julmyset. Väldigt avkopplande och behövligt. Spanade på lite vägrapporter på nätet och kom fram till att vi skulle åka vidare när trafiken lugnat sig så vid 8-tiden drog vi vidare. Därifrån är det större väg (E45, E20) och det var saltat. Det rullade på bra, vi lyssnade på Hicke del 4 (eller 5?) och barnen somnade och sov väldigt bra.

Vid halv 3 svängde vi in hemma och efter lite meckande så fick vi in släpet i området och kunde packa ur (14 flyttlådor och en del möbler). Sen ville Joel absolut inte följa med och lämna släpet (skulle tillbaka 8:30 på tisdagen) så han gick och la sig och tyckte det var ok att vi åkte (han fick en telefon bredvid sig) med Simon (som var pigg och glad) och lämnade släpet (macken öppen dygnet runt). Väl hemma tömde vi bilen på det sista och kröp i säng. Då var klockan 20 över 4 och vi rätt trötta.