Tänk vilken känsla att vakna upp på julaftons morgon med ett litet svullet öga och klåda i det. Tittade mig i spegeln och insåg att det nog är en vagel. Suck.

Googlade och det ska visst vara jobbigt 2-3 dagar och sen borta efter typ 10 dagar. Bara att härda ut helt enkelt.

Den här boken tog lite längre tid att läsa ut, mest för att det varit så mycket annat runt oss.

Den handlar om hur lätt det är att tolka saker fel, gärna på ett sämre sätt än de faktiskt är. Hur rädsla spelar in när man väljer att tolka situationer, men hur bra det kan bli om man litar på någon som vet bättre.

Ensamhet och förväntningar. Lite av en mellanbok kanske, eller en blindgång typ eftersom de åkte ut på havet och sen tillbaka.

Tidigare böcker: Skogsflickan , Bestens håla, Drakmötet, Nidaros vrede, Dräparen,  Havet

Simon säger Vadå? säkert 30 gånger varje dag. Vi fick ju reda på att han hade lite vax i öronen och körde revaxör ett par kvällar. I tisdags var vi på vårdcentralen för att spola men inget kom ut. Så nu är det revaxör varje kväll som gäller och sen spolar vi själva varje morgon. Hittills har inget lossnat.

Däremot så reflekterar vi över hur pass dåligt han faktiskt verkar höra och kan nu garva lite åt det istället för att bli irriterade för att han ignorerar oss. Hoppas det lossnar snart!

Att blogga nu när mamma inte längre finns känns annorlunda. Trodde inte jag tänkte så mycket på det men det gör jag.

Hon var ju inte datoriserad utan jag hade en påminnelse den förste varje månad att jag skulle skriva ut bloggen och skicka med vanliga post till henne. Vi började med det sommaren 2007 så att hon kunde hänga med när Joel kom.

Det var uppskattat.

Igår frågade Simon hur långt jullovet är. 14 dagar kvar kom vi fram till. Idag räknade jag flyttlådorna, 14 stycken. Alldeles för lika för att inte nyttja det så nu är målet att tömma en varje dag.

Jag inledde med den tuffaste – den med alla papper i. Pust! Hittade saker jag ska säga upp, riktigt nostalgiska saker som kontraktet på huset vi köpte när pappa dog, lite bilder dök upp, vykort som jag skickat (och andra oxå såklart).

Sen blev det en låda till så jag ligger på plus.

Vi har läst rätt många julböcker med barnen, men inte så mycket i år av olika anledningar (bl a Tann). Dels har jag kvar många från när jag var liten men vi har även införskaffat lite nya.

En favorit för mig som gillar att sjunga är Svenska julvisor som kom förra året. Där kommer ju melodin oxå så man får hjälp om man inte känner igen låten.

Kalendern; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23

Det brukar ju vara hektiskt i december för många men med rådande omständigheter så gick julstressen ner avsevärt och det blev fokus på annat. Efter söndagens röjande så träffade vi begravningsbyrån på måndagen och sen kom Returen och hämtade saker som vi inte ville slänga men som vi själva inte ville ha. Två fulla skåpbilar blev det. Sen käkade vi lunch och så fick barnen välja varsitt legobygge vilket sen underhöll dem medan vi packade släp att ta med till Stockholm och släp att slänga (Edvin och Rolf hade lovat fixa det).

Det är ju alltid liiiiiiite mer än man tror och först strax efter 3 kunde vi packa in oss i bilen och styra kosan mot Stockholm. Vi kom inte särskilt långt förrän vi insåg att det var blixthalka. Suck. Vända, stanna eller vad kan man göra? Vi dividerade lite och jag ringde Veronica i Åmål och de var hemma. Vi puttrade dit i 55 km/h. Sjukt halkigt och det kändes rätt så jobbigt.

Väl där tog barnen med legot in och fortsatte bygga. Vi åt lite middag, fikade och pratade och skrattade i julmyset. Väldigt avkopplande och behövligt. Spanade på lite vägrapporter på nätet och kom fram till att vi skulle åka vidare när trafiken lugnat sig så vid 8-tiden drog vi vidare. Därifrån är det större väg (E45, E20) och det var saltat. Det rullade på bra, vi lyssnade på Hicke del 4 (eller 5?) och barnen somnade och sov väldigt bra.

Vid halv 3 svängde vi in hemma och efter lite meckande så fick vi in släpet i området och kunde packa ur (14 flyttlådor och en del möbler). Sen ville Joel absolut inte följa med och lämna släpet (skulle tillbaka 8:30 på tisdagen) så han gick och la sig och tyckte det var ok att vi åkte (han fick en telefon bredvid sig) med Simon (som var pigg och glad) och lämnade släpet (macken öppen dygnet runt). Väl hemma tömde vi bilen på det sista och kröp i säng. Då var klockan 20 över 4 och vi rätt trötta.

Dikter är inte min grej, men senaste veckan har jag fått kolla igenom lite texter och välja ut en. I mammas dödsannons kommer följande dikt att stå.

Sov i ro där björkar susa
Sov i ro där tallar stå
Sov i ro där sol så fager
Blickar ner
från himmel blå

Den kändes väldigt passande och jag tror att mamma hade gillat den.

Kalendern; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22

En bok jag påbörjade under året (tror jag, om inte tiden går sådär fort och det var förra året) är Tio lektioner i matlagning. Hann väl ett par kapitel innan jag glömde bort att jag läste den. Konstigt att jag gjorde det egentligen för oj vad jag gillade det jag läste! Kanske måste ta tag i det i jul och läsa och bli inspirerad igen.

Kalendern; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21

• För 8 år sen skrev jag ett inlägg om dagens datum, 21 december. Lite läskigt att lägga till 8 år på de punkter jag skrev då.
• Halva livet har passerat sen jag och mamma skakade hand med Bill Clinton detta datum 1994. Galet!
• För 6 år sen låg Simon i magen och Joel var en glad och aktiv 1-åring.
• För 2 år sen var jag, grabbarna och mamma på Pippi på Intiman.
• För 26 år sen fick jag mina första betyg.
• För 22 år sen fick jag körkortet
• För 12 år sen firade jag jul men kunde inte riktigt släppa tankarna på den där roliga kollegan…
• För 9 år sen packade jag flyttlåda nr 47 inför flytten till radhuset.

Dessutom blir det nu ljusare och det känns som om man har klarat av mörkret även detta år (även om det är långt kvar tills man faktiskt märker av att det blir någon skillnad).