Joel började ju på scouterna och jag var med första gången. Andra gången hade jag något för mig så John hängde med. Joel tyckte att jag inte behövde vara med så John fortsatte ta honom och så hängde Jonathan med oxå så Sanna hämtade någon gång. Så var det dags för hajk. Paddling och vandring. Jag fick till slut ok från Joel att hänga med. Idag var det dags.

Lite halvpanik med packning och kläder i morse eftersom det var minusgrader, men vi kom iväg och vi kom fram. Två grupper är det; gnagare och skalbaggar (Joels). Skalbaggarna fick paddla till lunchsstället och gnagarna vandra, sen tvärtom tillbaka. Jag paddlade med Joel och Jonathan i en gul glasfiberkanot som läckte lite smått så den som satt i mitten fick ta en svamp och hälla ur lite så vi inte fick dyngsur packning.

Det var magiskt! Alltså dimman, solen och så var det helt vindstilla!

Sjukt bra dag helt enkelt. Vi åt pannkakor till lunch och sen vandrade vi tillbaka, via varggrottorna. Det var rätt trötta barn och vuxna men väldigt nöjda!

(Att det sen var någon mamma som ställt sina andra skor i containern där kanoterna förvaras som sen var tvungen att vänta en halvtimme för att gnagarna skulle komma tillbaka eftersom de hade nyckeln dit, det behöver vi inte lägga fokus på. Blev förlåten då hon bjöd på glass iaf)

Många behöver varva ner ordentligt innan det är dags att sova. Det är rådet man får till alla barn som har svårt att somna. Varva ner, ha samma rutin varje kväll. Vi har varit rätt dåliga på det.

Ikväll när jag läst så ville Simon att jag skulle kittla honom. Ett sånt erbjudande kan man ju inte tacka nej till (oavsett tid på dygnet). Så jag kittlade honom så han nästan kiknade. Sen ville Joel oxå att jag skulle kittla honom. Såklart! Så jag hade två fnissande barn i sängen och själv ett stort leende på läpparna för vem kan ha annat med fnitter och fniss.

10 minuter senare sitter jag vid datorn, Joel har somnat och Simon ligger och bläddrar i en bok.

Inte hänt något. Inte mer än att vi går in och tittar lite då och då bara för att se att det finns där. Och att vi fortfarande är så nöjda.

Idag var jag på Gotland och höll utbildning. Vädret levererade men det märkte jag inte jättemycket av mer än från flyget egentligen. Jo, faktiskt så tog jag en skön promenad från hotellet till lokalen och njöt av den kalla morgonluften i nästan en halvtimme.

Lämnade kontoret jag var på 16:15, landade 17:35 och vid 18:45 var jag hemma i huset. Från Bromma tog jag taxi och fick snacka med en pensionär som körde några dagar i veckan för att han gillade det. Underhållande. Berättade bla om Kerstin som han flyttade ihop med i en sjurummare i Sköndal. Vilka historier det finns!

Skönt att vara hemma igen och fuskar lite med skärmfritt efter att ha läst 1 h och 45 minuter för barnen (gick inte riktigt att sluta läsa så vi läste ut boken).

Nu är alla skåpen på rätt plats, bänkskivor och disko sitter där de ska. “Toabehållaren” och badkaret inkaklade och alla kranar på plats. Lampan över diskbänken sitter och tvättmaskin och torktumlare står där de ska.

I helgen åker jag till IKEA och beställer dörrar/lådor eller vad vi nu ska ha. Längtar tills de är här för jag tror att det kommer bli galet fint!

En rätt galen dag som avslutas med tv på, dator i knät, liggande i sängen.

Det började med att jag skuttade upp när klockan ringde. Inte för att jag var pigg utan för att jag visste att vi hade problem hos min kund igår kväll. Problemet var kvar, men vi hade fått svar från supporten så efter en snabb dusch satte jag mig och jobba. John hanterade barnen och jag klämde i mig två mackor vid skärmen. Löste det värsta.

Samlade ihop barnen och vi drog till skolan. Lämning gick bra och jag tog mig till Kungsholmen, på vägen coachade jag en nyanställd hos oss som skulle ut på sitt första egna uppdrag (som jag kastat till henne).

Kom till kunden och sen var det full rulle från 8:45 till 14:45 minus 20 minuter då jag gick och åt en sushi (på väg dit ringde jag en samarbetspartner som hade ett uppdrag åt oss). På väg hem tog jag mig förbi kontoret för att hämta utskrifter till morgondagens kurs.

Tunnelbaneturen höll på att sluta i Farsta men jag lyckades kasta mig av i rätt sekund (det stod Skarpnäck på tavlan åtminstone 1 minut före tåget kom och jag missade att kolla). Hämtade barn. Softade lite, packade, och lagade middag. Vi åt och så softade jag lite till. Sen taxi till Bromma där jag satt en dryg timme. Flyget gick fort och det var nära till det fantastiska hotellet St Clemens. Superfint rum och lugnt och skönt.

Har gillat både Marie Fredriksson, och Roxette, så när jag hörde om den här boken ville jag självklart läsa den. Minns när jag hörde att hon fått en hjärntumör. Tänkte att den där cancern ser inte skillnad på människor. Om någon hade frågat mig hade jag gissat på att det var för 5-6 år sen. Det är 13 år sen. Det har varit tuffa år, det var nära att det inte blev några år alls.

Boken är smärtsam att läsa. Det är med tårar i ögonen och klump i halsen jag läser stora delar av boken. Det är nära och intimt.

Jag blir genuint ledsen när jag läser om hur viss media har behandlat henne. Som att man inte förstår att det finns en människa bakom kändisen. I den här boken får man verkligen träffa den människan. Allt från uppväxt, genom livets alla faser, genom karriären, via sjukdomen till nutid. Sjukdomen är ständigt närvarande i boken, men det blandas på ett sätt som gör att boken har ett driv. I all smärta lyser en styrka igenom, en livsglädje, en kärlek till att sjunga för publik.

Jag var självklart lite medveten om Roxettes fantastiska genomslag i världen men inte till fullo inser jag nu. Wow lixom!

Boken ger perspektiv. Livet ger men, för vissa värre än andra och livet är långt ifrån rättvist men jag imponeras av den kämpaglöd som finns i Marie.

Läs den!

Finns även som inbunden.

Underskåpen är nu på rätt plats och dörr plus dörrkarm är målade.

Skolan har sen förra hösten infört en heldag för utvecklingssamtal. Det innebär att skolan egentligen är stängd (om någon behöver fritids så tas det in en del vikarier). Vi har tänkt att det är en bra anledning till att ta en ledig dag.

Vi inledde med Simon 9:15 där både mentor och en fritids var med. Vi hade fått hem lappar att fylla i i förväg och det var idel glada gubbar och bra omdömen. Samma sak på samtalet. En sak Simon fått lära oss som vi fick lära oss var att i matte så säger man att något är lika med något, inte att det blir något. Sant! Vi berömde dem även för vi är helnöjda! Joel höll till på fritids under tiden.

Nästan direkt efteråt kunde vi, tidigare än schemat, komma in och prata med Joels mentor, och sen även fritids. Joel har utvecklats enormt mycket senaste halvåret och är på god väg mot det som är kravet i trean (LUS 13, behövs LUS 15) för läsning, matten gick fint och ja det allra mesta var visst på topp.

Så det var med ett varmt föräldrahjärta jag gick från skolan.

Utvecklingssamtalsdag på skolan så vi inledde dagen med det. Sen hade vi spanat in en bil på bytbil.com och efter pannkakslunch så drog vi till Rissne för att kolla. Tre barn hängde med så bilen full och även en lysande motorlampa (trots att vi fyllde på diverse vätskor i bilen – insåg att vi kanske skulle kolla sånt och det var liiiiite lågt på de flesta).

Den var fin, vi var sugna, vi fick prisförslag (inkl vår som inbyte), vi provkörde (snurrade runt lite när vi skulle hitta tillbaka), vi fick bättre prisförslag, vi beslöt oss för att fundera, vi åkte hem (fastnade i trafik, illamående Simon som till slut somnade, och vi gav de andra två kluriga mattetal), bestämde oss för att inte köpa den. Mycket pengar, dålig sikt (Toyota Avensis) och vi behöver faktiskt inte alla features på dem. Men den var fin.

Det tog längre tid än tänkt så det blev inte så mycket familjens dag som vi hade tänkt oss (Mulle Meck-parken stod på önskelistan men fick stryka på foten pga trafiken i Stockholm).

Håhåjaja.