Vi är rätt usla på att få ordning på kvällarna. Blir oftast lite skärmar, sura miner och personer som äter vid olika tillfällen. Inte så mysigt som det skulle kunna vara. En av alldeles för många reaböcker i år var Smarta utmaningar för hela familjen. Egentligen har vi liknande men den här gången hamnade den på köksbordet och en kväll när vi ovanligt nog var där alla fyra så frågade jag om vi skulle testa att göra en. Alla tillade det och nu har vi testat de allra flesta kvällar.

Höjer nivån på kvällisen. Och lusten att komma dit. De flesta har varit tankenötter men så i torsdags dök det upp en utmaning där man skulle rita. Jag tänkte först att vi hoppar över men John tyckte att vi skulle köra. Helt rätt! Börjar man hoppa över blir man snabbt kräsen.

Så vi letade upp en spegel, papper och penna. Utmaningen var nämligen att inte titta direkt på pappret när man ritade utan i spegeln.

Jag började. Tänkte hur svårt kan det vara, och det hörde jag direkt att de andra oxå tänkte. Särskilt när det visade sig vara rätt svårt. Eller skitsvårt faktiskt.

Pennan ville verkligen inte lyda. Vi garvade så vi grät.

Senare vid läggning kom vi fram till att det faktiskt var roligare att vara dålig på något än efter ett tag när vi blev lite bättre. Intressant känsla!