Minns att vi träffade någon när Raffe var valp som tyckte att de första tre åren var rätt tuffa. Inte riktigt sånt man önskar höra när man är uppe i värsta valpperioden och ser fram emot att landa ganska direkt efter den. Idag fyller han 2,5!

Nu inser jag lite mer vad personen menade. Vi tycker alla att Raffe har landat en hel del senaste halvåret. Kanske är det kastreringen, kanske att vi har varit hemma mycket, kanske att han blivit äldre, fast kanske mest en kombination av alla? Eller kanske är det vi som landat i att ha en hund i familjen?

Vi har hittat en balans i livet på något sätt. Han har krupit in i våra hjärtan mer än vi någonsin kunde ana tror jag.

Det har dessutom varit en resa som heter duga med öronstrul första sommaren sen hälta och allergiutredning andra hösten. Kostnaden har överstigit vad jag någonsin hade kunnat tänka mig – mest att vi behövde dagis. Varenda krona är sååå värt den kärlek och glädje man får tillbaka.

Konstigt hur fort tiden ändå har gått. Samtidigt som det är svårt att komma ihåg hur det var före.