Ewerman, Ulrika: Monica Magnus 1966
Sue | 2020-09-05, 8:59 
Hade med vilje inte läst så mycket om den. Lite kort men det hade jag glömt och baksidan läser jag ju aldrig.
Den inleddes med en slags prolog i nutid. Den fick jag faktiskt läsa flera gånger och först när jag läst ut boken och läst lite om den så fattade jag. Då växte boken ännu mer.
Tonår, viljor, sextiotal (långt före smartphones), frigörelse, kärlek, livet och lite så.
Oerhört bra skildring av hur svårt det kan vara med relationer. Att växa upp. Att bryta sig loss. Att våga släppa. Olika perspektiv.
Även personer i periferin tar känslomässigt plats i mig. Lillebror Anders, papporna Lars och Emil.
Att efter boken inse att den som skrivit den är släkt med några i boken. Starkt! Epilogen satte verkligen snurr på insikter. Så olika livshistorier kan vara.
