Titlar har aldrig varit viktigt för mig. Jag har dessutom aktivt försökt att inte bry mig om dem för jag vill behandla människor lika så mycket det bara går. Kanske bottnar det i att mamma var sjuksköterska och historierna var många kring hur läkare trodde att de var förmer.

Senior operations engineer var titeln jag fick per automatik när jag började. Under förra året togs operations bort har jag för mig.

Vid något tillfälle insåg jag att titlar trots allt är kopplade till nivåer som i sin tur är kopplade till lön så jag kanske skulle bry mig. Gick in på nivå 3. Sen ett år tillbaka har jag dessutom rollerna Accountable Lead (AL) och Competence Lead (CL) och jag gillar att leda teamet så jag snackade med min chef (CL) och vi kom fram till till att jag skulle sikta på engineering manager-spåret och vid tillfälle även gå upp till nivå 4.

Jag hade fattat det som att det gjordes i två steg. Vi har två perioder per år där man kan “levla” så det går ju ändå rätt fort. Det blev dock goda nyheter i veckan att jag fått göra båda stegen i ett och samma så nu är jag Engineering Manager istället vilket känns helt rätt. Gillar verkligen min roll. Gillar blandningen mellan rollerna.

I torsdags hade vi domänuppdatering (ca 100 pers som är i vår domän) och där lyftes alla som hade levlat (vi var fyra stycken den här gången). Ändå roligt att läsa beskrivningen. Får mig att inse hur mycket jag faktiskt lärt mig under senaste året.

Going from a role as business process developer and Atlassian specialist Susanne has taken on one of the most challenging problem spaces of the group: Productivity Efficiency. The team has an extraordinary broad problem space spanning from process development to license management and Google/Atlassian support. Susanne has lead the development of the team and organisation of the problem space in a great way.

Ska bli spännade att se hur 2021 blir! Har inga som helst ambitioner till att klättra på något sätt framöver eftersom jag verkligen gillar att vara praktisk och faktiskt göra saker, inte be andra…

I samband med att vi tar kortet och sen beställer julkorten så brukar jag kopiera föregående års fil med vilka vi skickar till och sen se om den behöver uppdateras.

Ibland plockar jag bort gamla bekanta som vi inte fått julkort av (ibland får jag sen lägga tillbaka dem för att vi just de året faktiskt fick ett kort…) och det tas bort lite gamla lärare eller den typen av tillfälliga “bekanta”.

De senaste åren har jag flera gånger fått plocka bort personer för att de faktiskt inte längre lever. Det känns väldigt overkligt, och tungt. Så definitivt på något sätt.

Nu har jag iaf skrivit runt 50 julkort. En del har redan skickats men tanken är att lägga dessa på lådan ikväll eller imorgon bitti på hundrunda.

Igår eftermiddag kom Johns syster och hälsade på. Vi satsade på julmiddag, fika och babbel.

Med gemensamma krafter hade vi lyckats få ihop en mycket fin middag med många olika godheter på bordet.

Det som saknades var snö utanför men i övrigt fin julstämning.

Raffe bistod med enormt mycket skällande – och då skojar jag inte. Så fort Anna rörde sig la han iväg en skällattack. Ibland även bara hon pratade. Han blev portad från köket ett tag, men bäst var när han fick sitta vid bordet och alla var på plats.

Sista veckan före jullovet som nu har börjat bestämde Stockholms kommun skulle ske på distans för högstadiet. Sagt och gjort. Datorer och böcker fick tas hem eller hämtas på måndagen. Tisdag till fredag var det distans som gällde. De fick dock äta lunch på skolan om de ville så på onsdagen stack Joel dig och käkade julbord med sitt kompisgäng.

På en idrottslektion skulle de springa till Brotorp och ta en selfie där (fanns andra lösningar för de som inte har telefon eller inte bor i Skarpnäck).

Joel fixade med sladdar och grejer i sitt rum på tisdagen och satt således delvis på golvet.

Vi får se hur det blir efter jul. Min gissning är att de första veckorna blir distans.

Den där vinterresan som vi bokade mitt i sommaren. Den avbokade jag igår.

Gick inte med gott samvete åka dit med rådande pandemi och de riktlinjer som finns (res bara om du måste). Vi måste inte. Vi bara ville. Det känns tråkigt såklart samtidigt så är vi rätt slutkörda och det kanske är klokt att vila lite på hemmaplan? Varken jag eller Simon är i form för någon skidbacke just nu, även om vi nog hade mått bra av det.

Nu siktar vi på att eventuellt åka i vår istället. Någon vecka där det inte är lika högt tryck. Kruxet är att det är skola och med tanke på Simons frånvaro under hösten är det egentligen tveksamt. Nåja. Vi får se.

Vi får se vad det kan bli för skojigheter under 2021 helt enkelt. Vi siktar på att göra lokala utflykter istället när vi nu får 7 extra dagar hemma. Och kanske kan jag få till ett gäng nya byxor åt Simon.

Andra boken om Bridgerton och jag inser att jag nog ska passa mig för att sluka alla för snabbt. Bättre att blanda upp dem ännu mer än hittills. Lite svårt bara när jag verkligen gillar läsningen och de finns där i plattan och väntar på mig…

Känns skönt att landa i lite skön underhållning. Man vet vad man får. Samtidigt är dialogen så sjukt underhållande. Älskar! Ler när jag tänker på den.

Gillar att den visar på olika utmaningar man kan ha i sitt liv baserat på upplevelser som barn/ung. De kan forma oss och våra beslut mer än vi är medvetna om.

Är dock oerhört glad att jag inte levde på den tiden. Jösses.

Hitta ditt exemplar.

Vi har ju hittat det vinnande konceptet så varför ändra? Gjorde det 2016, 2017, 2018, 2019 och i våras. I år skänker vi till följande:

• Giving People – tänker att det är många här hemma som behöver lite extra. Julklapp och julkasse
• Stadsmissionen – hittar nog andra än den ovan. Julpaket och frukost
• Barncancerfonden föreslog Joel efter att de tittat på någon film
• Läkarmission fick en gåva oxå
• UNHCR – för att de gör skillnad. Skolpaket och nödpaket.

Känns väldigt bra att kunna ge!

Det är svårt att välja. Vi frågar oftast Simon vad han vill ha till frukost och han vet aldrig. Igår pratade jag och Simon om det där och jag frågade om det skulle vara lättare om vi istället sa att “Jag fixar en rostad macka åt dig” så fick han tycka till om det istället.

Han höll med och sa.

Då vet jag vad jag kommer att få och det är enklare att veta vad jag vill ha.

Såklart. Klokt.

Ännu en julbok och än har jag inte tröttnat.

Här får vi följa en relation från båda perspektiven. Hur dialoger uppfattas extremt olika och hur det tillsammans med kontexten ger en ganska bra insikt i hur det nog faktiskt kan vara ibland.

Gillar själva grundstoryn som ger en intressant twist på hela berättelsen.

Läsvärd även om den kanske inte ger suverän julkänsla.

Hitta ditt exemplar.

Idag var det dags att besöka tandläkaren för tre av oss. Först jag på förmiddagen (när vi bokade trodde vi att barnen skulle vara i skolan) och sen barnen på eftermiddagen.

Ingen hade hål! Otroligt skönt eftersom vi kanske har varit lite för släpphänta med sötsaker vi tre.

Nu kan vi andas ut lite ett år till typ.