Älskar att återvända till den här världen. Den här gången blev jag återigen förvirrad av att Edmund och Violet finns med och lite frustrerad över att jag inte riktigt kom ihåg deras historia. Så nu när jag kollar på alla böckerna i den här serien så är de inte med vilket gjorde mig lite lättad. Haft lite dåligt med läslust sista tiden så den här boken var toppen för att få igång den igen.

Här är det barndomsvännerna Georgiana och Nicholas som “tussas” ihop på ett oväntat sätt. Boken lyfter en del utmaningar kvinnor måste ha haft på den tiden. Kring att bestämma själv över sitt liv. 250 år tillbaka i tiden. Sjukt stor skillnad. Det är nog en av sakerna jag uppskattar med Julias böcker. Hur annorlunda det måste ha varit.

Uppskattar när jag som läsare får följa båda perspektiven och det är uppfriskande med ett “vanligt” yrke som läkare men läskigt hur lite man faktiskt visste på den tiden.

Nu verkar det som att serien är slut tyvärr. Jaja, min att-läsa-boklista är ju lång så det kanske inte gör något.

Tionde och sista delen om Ellen och hennes vänner. Det är snart fyra år sen jag läste första delen där jag visst var lite skeptisk först. Känslan nu är att jag verkligen har uppskattat den här serien.

Ser när jag läser tillbaka att den verkligen fått mig att tänka mycket på min mormor. Ofattbart hur mycket som har hänt på bara 100 år. Där jag levt hälften av dem ungefär. Får svindel.

Här knyts säcken verkligen ihop och det känns som helt ok att lämna vännerna i Ljungsala faktiskt. Det har varit fint att få följa de unga kvinnorna och deras väg in i vuxenlivet. En väg som verkligen inte varit enkel för någon av dem. Tuffa utmaningar men även fantastiska upplevelser.

Kul att det varit olika författare (tre olika tror jag) även om jag själv inte tänkt supermycket på några skillnader så gillar jag tanken om att samskapa. Tänker att det gett serien ett djup den kanske inte fått annars.

Äntligen en ny del om Ellen och hennes väninnor. Det känns lite att serien är på väg att ta slut på något sätt. Tror detta var näst sista. Kommer verkligen att sakna serien när den är slut.

Den här gången är det många livsavgörande händelser för flera av dem. Giftermål, död, graviditeter, barn etc. Några lite mer oväntade än andra.

Otroligt intressant att läsa om pandemin som var då. Tänka på hur det måste ha varit på den tiden jämfört med hur det var för oss 100 år senare. Skillnader men även många likheter.

Vilken styrka vänskap är!

Älskar att komma tillbaka till den här världen. Ska nog googla på släktträd för dem för jag blir lite förvirrad. I slutet nämns faktiskt Edmund och Violet som väntar sitt andra barn så historierna knyts ihop.

Här får vi följa Poppy som råkar göra en upptäckt som gör att hon måste följa med på ett äventyr.

Återigen händer det inte så mycket egentligen men det är dialogen och tankarna som får ta plats.

Många detaljer/tankar som ger insikt i hur det var på slutet av 1700-talet.

Längtar efter fler delar i serien!

Insåg helt plötsligt att andra delen i Rokesby fanns att läsa och kastade mig såklart över den.

Vips var den slut.

Som vanligt ett härligt driv. Den här gången på andra sidan Atlanten och lite härliga lögner att bygga en relation på.

Gillar den massor!

Åttonde boken och jag bara slukade den. Det pågår parallella historier precis som vanligt och nu får vi mest följa Ellen, Elisabet och Ingeborg. Det är 1918 och min mormor var 16 år då. Jag undrar så hur hon levde, hur hon tänkte och hur det var. Det nämns att en sjukdom börjat sprida sig. Pandemi.

Uppskattar att få följa de här personerna och samhället för drygt 100 år sen. Det ger verkligen perspektiv på mitt eget liv, och vårt samhälle i stort. Fin blandning mellan livets upp och ner.

Jag hoppas den här serien blir långvarig!

Det är otroligt mycket fokus på dialog och tankar och några få händelser bara. Ändå hinner man lära känna dem, och uppskatta dialogen.

Älskar att vara tillbaka hos Bridgerton även om jag skulle behöva ett släktträd nu. Tycker mig känna igen flera efternamn så jag gissar att nätet kopplas samman redan här för den här serien om Roksby utspelar sig ju före huvudserien.

Gick som vanligt inte att lägga ifrån sig boken förrän den var utläst.

Sjunde delen om Ellen och personerna runt henne. Här är det rätt gemytligt i stora delen av boken. Det drivs långsamt och mysigt framåt även om det är lite vardagliga problem de har. Men det tänder till på slutet kan jag lova och jag längtar till nästa bok!

Uppskattar verkligen att få följa ett gäng unga kvinnor utvecklas och läsa om deras utmaningar för drygt 100 år sedan. Så sanslöst mycket som hänt sen dess. Och ändå så långt kvar.

Fjärde och avslutande delen i serien om Smyth-Smith. Trist för jag gillar verkligen serien.

I den här var det någon slags hemlighet som man inte fick reda på förrän ganska sent. Gjorde drivet och lusten att läsa väldigt hög. Räknade inte ut hemligheten förrän det blev alldeles uppenbart typ.

Gillar hur Julias huvudpersoner inte alltid är så tidstypiska (i alla fall som jag tänker mig att det var på den tiden) utan starka kvinnor.

Undrar ibland hur Julia kan hitta på så många olika scenarion där grundstoryn egentligen är exakt samma. Imponerande tycker jag!

Undrar vilka av hennes andra böcker som kommer släppas på svenska.

Sjätte delen om Ellen och hennes vänner och ny författare. Gillar verkligen drivet här men väldigt mycket kyssande och känslor jämfört med tidigare böcker om jag minns rätt.

Den här gången är det flera parallella historier med bokens titel som faktor. Gillar verkligen att vi får följa fler personer än Ellen där de alla har olika utmaningar.

Älskar att få en inblick i hur det kunde vara för 100 år sen. Tänker som vanligt mycket på min mormor som föddes 1902 och var 19 år när kvinnor fick rösträtt. Önskar att jag pratat mer med henne när hon levde.

Längtar efter nästa bok redan!