Här kommer ett gäng sommarpratare som jag lyssnat på nu när pratandet varit igång snart två veckor. Har nästan lyckats lyssna på alla jag velat

• Johan Floderus som berättar om sin tid i Iran, inlåst. Alltid intressant med händelser man hört från media där man får se det från andra sidan. Det jag tar med mig härifrån är hans insikter om kärlek, reflektion och ett rikt inre liv. Flera gånger hör man att det är känslosamt att prata, och det är ett flertal gånger som tårkanalen fylls lite extra.
• Ludmila Engquist berättar öppet och rakt om olika händelser i sitt liv. Minns själv när hon “blev svensk” på nolltid och alla rubriker runt henne. Uppskattar att få höra hennes sida. Att få höra lite om uppväxten i Sovjet och hur det format henne. Hennes tankar och insikter om oss svenskar är träffande och intressanta. Hur våra förskolor kanske inte är världsbäst på alla sätt, och att det kanske inte bara var uselt under Sovjettiden. Inget är svart eller vitt.
• Erik Thedéen som berättar om hur de fattar beslut om styrräntan och även pratar om sitt liv och en del insikter han gjort. Han pratar om hur Norge förvaltat sin rikedom väl och om jag inte läst Norgeparadoxen hade jag kanske hållit med men nu inser jag att det finns så många lager. Som en lök. Han har inte kommit innanför det lagret ännu. Inte förstått att det faktiskt inte är långsiktigt tänk, det är girighet – bara en annan typ än den man ser i en hel del andra länder där företagen roffat åt sig och det landar hos privatpersoner istället.
• Dragomir Mrsic berättar om hur ord kan spela stor roll. Hur de kan påverka viktiga livsval. Han pratar om en uppväxt med händelser ingen borde få uppleva. Jag hade ingen koll på vem han var men har såklart hört talas om händelser i hans liv. Starkt prat!
• Tess Olofsson pratar utan manus på något sätt som först funkar väldigt bra men som efter en timme blir lite tjatigt nästan. Intressant att göra annorlunda! Här får vi höra om Tess och hennes liv. Hon hade gärna fått prata mer om hur det verkligen är även om vi får några glimtar. Det är intressant att höra hur man som domare givetvis måste vara i minst lika bra fysisk form som spelarna. Det kan vara lite utmanande eftersom män generellt har mer muskelmassa – vilket behövs för att kunna springa snabbt. Det verkar dock funka fint. Ofattbart att det har dröjt så länge, och att de fortfarande får en hel del motstånd när de dömer herrfotboll.

Min översiktssida.