Jag har hyfsat mycket kunskap kring träning och har tänkt att det räcker för att få till min träning.

På en hundpromenad i mitten av juni slog det mig att jag lägger energin på att hitta på träningen, skapa pass och då är orken slut. Vilket gör att jag inte ens hittar på pass.

Så jag hörde av mig till en pt, PT Cia, som Madde haft under våren. Några dagar senare hade vi ett snack på telefon 30 minuter. Hon undrade lite kring mina mål, erfarenheter av träning och så vidare. Jag lyssnade lite på hur hon resonerade och hur det kändes. Bestämde mig på direkten. 12 veckor börjar jag med. Det är hela sommaren vilket ger mig en bra start på hösten.

Nu har jag precis börjat min tredje vecka och det är fantastiskt. Jag lägger energin på att hitta tiden, och utföra passen. Hon fixar passen.

Övningarna har varit varierade på de tre passen (två ordinarie och ett bonus eftersom jag gillar att göra mer än jag ska) och alla känns redan enklare efter ett par vändor. Som att kroppen fattar att nu är det dags. Vissa övningar har jag fått anpassa vikterna på men nästan alla har hon gissat väldigt rätt på. Lagom mycket utmaning helt enkelt.

Jag har bestämt mig för att köra varannan dag. Jag kör mina dagliga 10 i samband med det.

Gillar hur det har blivit som ett schackbräde och siktar på att fortsätta så. Att bestämma mig, att hålla det enkelt, att göra lite mer än jag ska – alla saker som bidrar till att det känns bra och blir gjort.