Sue | 2015-07-23, 20:30
Till slut så tar då serien slut. Mindre än ett dygn. Jag gissar på att det tar ca 40 minuter per bok.
Den slutar bra men det är rejält spännande och lite förvirrande ett tag innan alla förstår vad som hände.
Önskar, som jag alltid gör, att man skulle få fortsätta läsa om dessa personer och drakar!
Sue | 2015-07-23, 19:55
Nu är det spännande och jag tror det är här det börjar bli ur olika perspektiv eftersom huvudpersonerna varit på olika ställen och upplever drakupproret på olika sätt. Lösningen har de nu insett men givetvis är det hinder på vägen.
Här funderade jag ett tag på att sluta läsa så att barnen skulle “tvingas” läsa resten själva. Insåg dock att det var elakt för de har inte den farten ännu.
Sue | 2015-07-23, 19:53
Uppdraget börjar bli tydligt, men lösningen svår att finna, för Tam. Som läsare har åtminstone jag fattat lite mer. Frågade barnen och gav lite ledtrådar och då hajade de, så helt enkelt är det nog inte.
Fortfarande grymt imponerad av hur världen lyckas målas upp så bra på så få sidor. Gillar verkligen den här världen men börjar känna mig lite ledsen att den snart ska ta slut.
Sue | 2015-07-23, 16:14
Efter frukost läste vi denna i ett svep. Någonstans när vi läste här beslutade jag mig för att vi inte kunde pausa utan skulle läsa ut hela serien idag.
Här är det spännande såklart och man får fler och fler pusselbitar till upplösningen.
Gissar att hela historien skrevs i ett svep och att den sen delades upp. I början av varje bok dyker det bara upp lite små detaljer från tidigare böcker. Lagom upprepning. Kan tänka mig att det är toppen när man pausar mer än vi mellan böckerna (ser att det åtminstone skiljde några månader på släpp).
Sue | 2015-07-23, 15:53
Simon vaknade. Jag frågade om han ville läsa. Dum fråga tyckte han, såklart! Vi väckte Joel och så läste vi ut den andra boken om Tam.
Nu såg vi att kapitelsiffrorna har drakar allihopa. Olika är de alla. Det var Simon som upptäckte och jag misstänker att han låg igår kväll och kom på det.
Har man inte fastnat i första boken så gör man det nu. Man kommer ännu närmare Tam och det han upplever. Hans utanförskap får barnen att fundera märker jag.
Mäkta imponerad över Jos förmåga att beskriva så mycket på så lite text. Perfekt så att man själv skapar sig bilder i huvudet – såklart med hjälp av de illustrationer som finns i boken.
Den slutar med en riktig cliffhanger så vi fick såklart läsa första kapitlet i nästa bok före frukost.
Sue | 2015-07-22, 22:01
Vi saknar Harry så vi letade på Ztory efter någon ny serie att sätta tänderna i. Hittade serien om drakriddarna och slog till. Igår läste vi bara 3 kapitel (läste lite annat oxå) men idag läste ut den.
Joel kom fram till att en sån här bok är ungefär som två kapitel i Harry Potter (själv tror jag ungefär som ett kapitel iofs).
Det är imponerande att kunna skriva så kort, men ändå så underhållande. Man sugs snabbt in i handlingen och fattar tycke för Tam. Vi kunde helt enkelt inte sluta läsa ikväll utan var tvungna att läsa ut den. Sen läste vi första kapitlet på nästa bok.
Bilderna är lite läskiga nästan, men barnen gillar att ha lite bilder igen. Bilder är bra när det är en helt ny värld man ska in i. Särskilt översiktsbilden i början av boken, över staden, är bra. Då förstår man lättare hur det ser ut.
Sue | 2015-07-18, 16:31
– för en likvärdig skola. Var på releaseminglet hemma hos Pernilla för snart 11 månader sen och idag läste jag de sista sidorna. Har läst till och från i boken. Vet inte varför de sista sidorna blivit kvar.
Det matnyttigaste läste jag i höstas och det har malt i mitt huvud under Joels första skolår. Det har varit många diskussioner om läxor (bland annat på föräldrarådet) och många av argumenten Pernilla tar hål på har jag hört.
Det är ett otroligt intressant ämne och jag funderar själv på hur jag skulle ha resonerat om jag inte “råkat få” Pernilla i mitt fb-flöde. Hade jag då hittat den här boken ändå? Jag har rekommenderat den vidare till flera andra (bla gett den både till rektor och lärare i skolan) just för att öppna ögonen, få lite kött på benen. Fundera vidare själv.
Det är så himla enkelt att köra på i samma hjulspår och glömma bort att ifrågasätta saker. Då är såna här ögonöppnare superviktiga. Inte för att jag säger att ingen någonsin ska ha en läxa igen (det gör inte Pernilla heller) utan för att alla behöver fundera på det här med läxor och likvärdig skola.
Kommer fortsätta läsa i den lite då och då (särskilt inför kommande läsår) och få lite inspiration.
Sue | 2015-07-17, 0:03
Vi hittade denna för 20 kr på Byringe & Bråte i Halmstad och började läsa samma kväll har jag för mig. Folksagor i förkortat format från 80 olika länder i världen. Barnen gillade mer än jag kunde förutse.
En saga/ett land per sida så det blev ibland väldigt förkortade historier.
Själv tyckte jag det var superintressant hur de har olika fokus, och om det är djur eller människor (eller båda) som spelar huvudpersoner i dem. Lite trist att alla flickor alltid ska vara vackra (även om de oxå får vara smarta ibland).
Den väcker helt klart intresse för olika länder och olika kulturer. Ska fundera på hur man kan spinna vidare på detta.
Sue | 2015-07-11, 23:53
Ännu en bok om Cecilia och den här gillar jag verkligen. Det är många som får fokus och allt tillför. Själva deckardelen (som en del ogillar) tycker jag är ett trevligt inslag och den här gången går den spännande upplösningen snabbt (nästan så snabbt att jag undrar om jag missat något) och det är skönt.
Älskar alla olika funderingarna som huvudpersonerna har, både gamla och unga, män som kvinnor. Livet är svårt och här får man se (höra?) många tankar som sällan dryftas. Viktigt!
Det är dock flera sidohistorier som inte får sitt slut här så jag ser fram emot nästa bok. Sen brukar jag ju glömma bort de där tyvärr men de som är viktiga lär ju plockas upp i nästa bok. Särskilt den cliffhanger som boken avslutas med. Gissar att det kommer en ny del nästa vår/sommar!
Finns givetvis i danskt band oxå.
Sue | 2015-07-05, 14:42
Wow! Vilken avslutning! Sjukt imponerad av hur hela historien knyts ihop. Finns säkert hål i den men inga störande som jag märkt.
Sista 150 sidorna läste vi på 2-3 dagar för det var så enormt spännande. Mindre tonårskärlek den här gången och mer fokus på kampen, slutstriden som man förstod skulle komma.
Den här gången gick vi ofta tillbaka till listan över kapitlen och försökte gissa lite vad som skulle hända. Nästan som att lösa ett mysterium. Vi funderade flera gånger på vad epilogen innebar, Nitton år senare. Och när vi väl kom dit blev barnen enormt förvirrade av det jag läste, så vi fick stanna och prata lite om att tiden ju hade gått, och till slut hängde de med.
Nu har vi på ett halvår (nästan exakt för jag tror vi började 4 januari) läst över 4500 sidor…
Efter sommaren släpps första boken igen, den här gången med illustrationer och jag lovar att jag kommer köpa den.