Förra våren lärde sig Simon den hårda vägen att det finns brännässlor, han kallade dem dock för brännvesslor. Något som faktiskt höll i sig hela sommaren.

För några dagar sen började vi prata om brännässlor av någon anledning (tror vi läste en bok om växter) och då sa jag att vi skulle göra soppa på såna när de kom.

Jag anade dock att de skulle ogilla det hela så jag sa snabbt att de nog inte fick äta så mycket för den skulle både vara äcklig och man blev stark av den.

Nu är de supertaggade (såklart) att äta soppan och jag måste säga att jag triggar det hela lite för att få höra Simon säga “brännvässlesoppla”. Älskar hur det trasslar ihop sig med bokstäverna. Kärlek till den lille mannen! Snart kommer han att glänsa med ord jag inte känner till så det gäller att passa på.

En av de fina dagarna senaste veckan så gick Simon barfota. Jag såg ett gäng brännässlor och varnade barnen. Ett tag senare hade Simon skorna på sig och började klaga på att det var något som stack i dem. Tog av dem och såg direkt att han gått i brännässlorna. Vi fick smörja honom med lite olika saker och sen kändes det lite bättre.

Nu är han dock väldigt medveten om deras existens och pekar på växter som liknar dem och frågar om det är “brännvesslor”.