Joel är väldigt bra på att lägga till detaljer ibland. I söndags var Cia på middag och mitt under middagen säger Joel “Vilket fint halsband du har på dig Cia”. Jag själv, som är usel på att se sånt, tittar till och självklart hänger där ett fint halsband runt Cias hals.

Han har andra gånger påpekat att någon har en fin tröja eller fin frisyr.

Dagislämningen gick idag, mot förmodan, alldeles strålande. Kramkalas med personalen och det kändes verkligen bra.

Joel berättar för pedagogerna att det blir en kort vecka för vi ska åka till Lanzarote sen.

Nja, om tre månader åker vi fick jag berätta men jag misstänker att det kommer pratas och planeras en del inför resan.

Barnen är extremt pratiga och ordförråden enorma känns det som. Ibland blir det dock lite fel och som vuxen kan det ibland vara extremt svårt att hålla sig för skratt.

Ofta glömmer man snabbt det roliga de sagt men från senaste dagarna är det två felsägningar som jag inte kunnat släppa.

När vi pratade om träning häromdagen så nämnde vi Flex där vi tränar, varpå Simon skulle säga det oxå. Han byter dock ofta plats på ks så det blev fläsk istället. Både jag och John höll på att storkna.

Joel hittade slangen med punka på och ville testa att laga det hela och då pratade han om boken där man fixar en punka och då råkar han säga att det var kassler som fixade punkan, inte Castor. Återigen hade vi extremt svårt att inte skratta. Man vill ju verkligen inte skratta åt dem.

Vid lunchen idag ville Simon att vi skulle tända levande ljus. Vi tände ett antal ljus och frågade Simon hur många. Tusentals fick vi till svar. Vi bad honom räkna och då kom han fram till fyra stycken.

Vi bad Joel kontrollräkna och han kom fram till fem. Simon räknade om.

– “Ett, två, tre, fyra, tusentals” säger Simon med ett busigt leende.

Vi garvade kan jag säga, men berömde även Joel för att han räknat rätt.

Senast dagarna så har Joel jobbat på sin önskelista. Ikväll när vi röjde lite i barnrummet.

– “Hur ska ni göra med alla leksaker när ni har varsitt rum sen i framtiden, vem får ha vad?” frågar jag.
– “Simon får allt” svarar Simon snabbt.
– “Va, vad ska du ha då Joel” frågar jag.
– “Jag får ju nytt när jag fyller år” förklarar Joel.

Kommande minutrar så försökte jag få Joel att förstå att han faktiskt inte får allt han önskar sig och det säger han att han förstår, men jag vet inte jag.

Ikväll surfade jag och Joel in till hiko.se för att påbörja en önskelista. Det är ju någon som fyller fem om en månad.

Han hittade diverse olika saker som den ena var coolare än den andra. Så klickade han fram barbies.

– “Kolla barbies!” sa jag glatt.
– “Äh, det leker ju tjejer med” muttar Joel.
– “Va, gör de?” sa jag och spelade förvånad.
– “Ja, jag leker med andra grejer” svarade Joel.

Vi som inte ens pratat om barbies hemma, eller nämnt något om att killar gör si och så (förutom att vi kissar olika). Bara att inse, de lär sig annat än det vi lär dem 😉

Härom dagen när Joel satt på toa och jag fixade med tvätten.

– “Mamma, gör det ont när bebisen kommer ut ur magen?” frågar Joel.
– “Ja, det gör ont, det är ju ganska trångt där den ska ut” svarar jag ärligt.
– “Men hur liten är bebisen när den kommer ut? Jätteliten väl?” frågar Joel.
–  “Nja, du vet ju hur liten Rosa (nyligen anländ granne) var” svarar jag.

Här tappar Joel intresset och börjar prata om annat.

Roligt att såna här funderingar börjar komma.

OS pågår ju som sagt för fullt och vi försöker få barnen att uppskatta det oxå. Vi hejar extra mycket på Sverige och svenskarna och barnen blir eld och lågor. De tyckte väldigt synd om Sarah i början av OS då hon grät när hon skulle intervjuas.

Ikväll när de skulle äta kvällis så hör jag John fråga vad de vill kolla på och till min förvåning så ropar Joel “OS, OS, OS”. Fåret Shaun ville han se när OS var slut berättade han.

Jag tror vi har lyckats 🙂

Idag när vi kom till konsum så undrade barnen vad det var för skylt på dörren. Jag läste och berättade att det är en skylt som talar om för tjuvar att personalen inte kan komma åt pengarna utan de ligger i en låda som bara banken kan öppna. De undrade varför och jag berättade att det var för att undvika rån, något de haft lite då och då under åren.

Vi går in och börja plocka det vi ska ha. Helt plötsligt hör jag.

– “Har ni haft många råningar här?” säger Joel till en som jobbar på konsum.
– “Nä, jag har bara varit med om ett rån” svarar hon och skrattar lite åt det nya ordet.

Nu efter semestern har Simon börjat komma in till oss på tidiga morgonkvisten, något han tidigare kanske gjort 2-3 gånger totalt. Joel däremot har nästan alltid kommit in till oss.

I natt kom Simon tidigare än vanligt – före Joel. Joel kom intravande när det börjat ljusna lite. När vi vaknat så kommenterade jag det hela.

– “Simon, i natt kom du in till oss före Joel” säger jag.
– “Ja mamma jag kom först” svarar Simon och låter nöjd.
– “Jag föddes först” kommer det direkt från Joel.

Det var ju bara att hålla med.