När vi målat klart för dagen ville Joel väldigt gärna klättra upp på stora stegen. Jag är uppväxt med historien om att när pappa byggde värmetorn (gamla element och gigantiska cisterner för att nyttja solvärme – redan på 70-talet!) så satte han upp en stege för mig bredvid sin som jag fick klättra på. Han förklarade för mamma att det väl var bättre att jag var på en egen stege än att jag klättrade upp på hans.

Så Joel klättrade upp. Vi knackade på fönstret så John som diskade kom ut och kollade och sen ropade vi på Simon att kolla i fönstret. Sen gick John in och Simon kom strax ner och ville oxå klättra.

– Vet John om det här? undrar Simon

och jag kunde lugnt säga att japp. De turades om att klättra upp och ner några gånger. Lite lite högre varje gång och till slut vågade Joel upp och nudda taket, men Simon kom inte så långt.

Gillar att de får testa och känna i lugn och ro var deras gränser går. Tror det är bra att känna till sånt.

Vi kollade på lite bilder i helgen (letade efter tillfället då Joel somnade under arbetsbänken).

– Vänta, skrolla upp igen. Är det där verkligen du, Susanne? frågar Joel
– Ja, det är jag, svarar jag.
– Du är dig inte lik, säger Joel.
– Tycker du inte? Vad är det som inte är likt undrar John.
– Hmm… ja du var lite mörkare, håret är mer grått nu och sådär, förklarar Joel.

Joråsåatte…

Imorse.

– Kom nu, vi måste gå, säger jag lite trött och uppmanande.
– Jag ska bara dö först, kommer det från ett barn i soffan.

Spelandet ger gamla begrepp nya betydelser.

Ikväll när jag borstade Joels hår så pratade vi om någon egenskap eller något som hänt.

– Du är som jag du Joel, säger jag.
– Så jag kommer bli så bra, svarar han nöjd.

Kramar honom såklart och ser på leendet på hans läppar att han har full koll på hur man smörar för föräldrar

Av någon anledning som jag inte längre minns (kanske någon som läser här kommer ihåg?) så säger jag messerschmitt istället för besserwisser. Riktigt riktigt roligt att säga när man umgås med besserwissrar som då känner ett tvång att rätta och säga att det faktiskt heter besserwisser.

Jag har närt två vid min barm.

Ikväll skojade vi om det och skrattade alla högt och hjärtligt åt det.

Härom dagen kom vi in på filmen om Ove igen, och att han dog av att hjärtat växte. Jag sa att deras morfar oxå dog av det, och något om att det var väl typ samma sak som hjärtinfarkt.

Joel höll inte med och tog genast upp telefonen och talade in något om skillnaden för att söka. Läste lite och sen läste jag oxå och så kom vi överens om att det inte är samma sak, men det ena kan leda till det andra.

Gillar, gillar, gillar!

December är en väntans månad. Rätt jobbigt tycker vissa i vår familj. För någon vecka sen berättade John att han och barnen börjat prata om det och någon av barnen sagt att de var som onda andar.

Efter lite funderande kom de fram till att det var osaliga andar som var ordet.

Fast nu använder vi onda andar istället och skrattar lite extra varje gång.

Jag har sen ett par år tillbaka en regel att aldrig gilla poster på fejan eller instagram som innehåller alkohol i någon form. Mest för att göra mig själv lite medveten om det.

Det vet såklart barnen om. Vi pratar rätt ofta om alkohol och sånt (lite för att vi ser en del utslagna personer pga Skarpnäcksgården som inte ligger så långt från oss).

Idag skrollade Joel bakåt bland mina instagram-bilder och hittade en bild från Lanzarote, med två öl på. Det fick jag minsann höra och vips satt han där med ett glatt leende och knapprade på sin telefon. Så plingade det till i min telefon om att jag fått en kommentar på instagram…

I lördags kollade vi på film, Svarta hingsten. Fin film, skönt tempo och lite tårar på slutet.

Vid ett tillfälle är det en grabb som gör fel när hästen är slutkörd och svettig och han blir väldigt sjuk.

– Vad kunde han ha gjort när han inte visste, frågar jag barnen.
– Han kunde ha frågat, säger Joel.
– Men tänk om man inte vet att man inte vet, säger Simon då.

Ja, då är det svårt att veta att man ska fråga. Älskar att barnen tänker ett steg extra!

I lördags beställde vi en tårta till kalaset imorgon. Joel såg en annan tårta med pokémonbild på och gillade. Vi valde bild hemma och sms:ade till dem och idag åkte jag för att hämta.

Sms:ade bilden av den till Joel som när han slutade (och fick telefonen) svarade: Herregud vad kol.  och väl hemma ville han såklart ta en bild med sin telefon.

Fick möblera om lite i kylskåpet för att få plats…