Vi lyssnar på P1, de pratar om blåsippor så jag och John börjar sjunga, “Blåsippan ute i backarna står”…

– “Sluta sjunga!” säger Joel.

Vi tittar på varandra och slutar sjunga varpå Joel förklarar mycket bestämt.

– “Jag får ont i öronen.”

Vid något tillfälle råkade jag säga att det står en norsk bil utanför vår stuga. Någon timme senare tittade Joel ut genom fönstret och sa:

-“Norsk bil”.

I morse när vi satt och åt frukost kom ägaren ut, sopade bort snön på bilen och åkte iväg. Joel blev jätteledsen över att “Norsk bil” skulle åka iväg. Efter ett tag återkom bilen och då blev han glade igen.

Joel sitter o leker och jag sitter brevid med Simon i knät. Plötsligt nyser Simon.

-“Vet du vad man säger när man nyser?” frågar jag Joel.

Joel tänker efter en stund och säger sedan:

-“Usäkta mig!” 🙂

Joel och jag sitter och bläddrar i en disneybok.

– “Vet du vad han heter?” frågar jag och pekar på Lille John i Robin Hood. Joel tittar frågande på mig.
– “Han heter Lille John – precis som pappa”, säger jag.
– “Ohne”, säger Joel (det betyder John på joelska).

Vi bläddrar vidare och efter ett tag dyker Lille John upp igen.

– “Kommer du ihåg vem det där var”? frågar jag Joel.
– “Pappa”, svarar Joel… 🙂

Efter att ha hostat ganska mycket igår på dan så inventerade jag vår sjuklåda och hittade en hostmedicin som även Joel kunde ta. Han drack villigt upp sin dos och faktiskt så tror jag inte att hostan var så farlig inatt.

Idag på eftermiddagen pekade Joel på flaskan med hostmedicin och sa:

Ia hostamin

Jag förklarade dock för honom att det var först när han skulle lägga sig som han skulle ta sån medicin. Det tog dock ett tag innan han gav upp sitt tjat om hostamin.