Sista delen. Vilken serie det har varit! Från första delen i mars 2024 tills nu augusti 2026. Är glad att jag hoppade på serien innan alla delar var släppta och har fått vänta på nästan varje del.

En hel del trådar knyts ihop men en del lämnas vind för våg – precis som det ska vara. Den viktigaste (om mammans flykt) får en intressant knorr till slut.

Jag har hela tiden tänkt på min mormor när jag läst boken. Hur hon som var född 1902 var ung flicka vid den här tiden. Hur hennes liv måste ha varit i Malmö. Nu slog det mig att pappa föddes 1915 och han var i åldrar med Tobines barn. På en gård där han fick slita. Svårt att förstå vilken resa allas liv varit i den utveckling som skett de senaste 120 åren.

Känns bra att kunna släppa dem nu. Fick dessutom bilder skickade till mig i somras från Haugesund! Så intressant att se hur det faktiskt ser ut nu.

Näst sista delen. Nu dyker det inte upp nya saker utan det knyts istället ihop. Det känns som att det finns ett par grejer kvar att få reda på för att verkligen kunna knyta ihop säcken.

Det är lite dubbelt att följa Christian som man vet gjort hemska saker, men samtidigt få lite insikter i varför han blivit som han är. Det är snyggt gjort. Vi behöver förstå mer kring att allt inte är svart eller vitt, och att vi människor blir som vi blir genom livet vi lever. Men att det faktiskt finns val vi gör som spelar roll. Mycket intressant! Uppskattar att få följa personer i olika åldrar och från olika grupper i samhället. Det är helt otroligt vilken stor skillnad det blivit på drygt 100 år.

Jag ser fram emot sista delen och funderar redan på vilken serie som ska få ersätta denna. 6 augusti släpps den. Den här delen fick faktiskt företräde för en annan jag börjat läsa och det var helt rätt. Två dagar så var den slut.

Bok 33 och nu knyts det ihop ännu mer.

Mycket kring Claras mormor och morfar (dvs Christians föräldrar) och man anar lite vad som kommer dyka upp. Dessutom prästfrun som smider ränker mot Clara.

Slog mig idag att när jag föddes var det 54 år till 1920, och nu är det snart 54 år sen jag föddes. Svindlande. Så mycket utveckling på gott och ont sen dess.

Skulle nästan vara roligt att läsa första böckerna igen när serien är slut för jag har en känsla av att jag har omvärderat en hel del personer. Precis som i verkligheten när man får en större bild av en person så blir den mänskligare (än de förutfattade meningar man ofta har) och lättare att gilla.

Ser fram emot att knyta ihop säcken med två böcker till nu.

Bok 32 och nu är serien snart slut. I augusti släpps sista delen. Efter en liten transportsträcka tyckte jag den här delen hade lite spänning i sig igen. Vad är det som inte kommit fram?

Det blir fler och fler trådar som knyts ihop och jag gissar att det först i sista boken kommer lösa de stora knutarna.

Det är som alltid väldigt intressant att förflyttas 100 år bakåt i tiden. Särskilt i dessa otroligt udda tider vi lever i just nu. Hjärnan kan knappt greppa nuet så det är skönt att få lite resa bakåt i tiden då det var en annan typ av utmaningar.

Här finns de som är skeptiska till bilen och inte tror att den kommer slå igenom.

Bok nr 31 och det känns lite som att det gått på tomgång och att trådarna ska knytas ihop.

Titeln inlåst symboliserar inte riktigt boken för den delen av storyn får rätt lite fokus.

Det är ändå härligt att få hänga med människorna i Haugesund ett tag. Allt är långt ifrån uppklarat och jag ser fram emot att få knyta ihop säcken i augusti och är nyfiken på hur allt ska landa. Ska Christian straffas eller kommer han undan? Eller finns det mer information om det förgångna som kan dyka upp?

Ser fram emot nästa del i maj!

Bok nr 30! Lite mer driv än förra boken men ändå inte som tidigare. Kanske ändå lite skönt.

Nu börjar fler och fler saker landa. Tobine får sitt på det torra.

Titeln är rätt talande för vad huvudfokus i boken är. Jag lämnas ändå med en känsla av att vi inte vet allt, än?

Men Margot är försvunnen. Så det finns fortfarande vissa spänningsmoment. Och att Vilfred vill snacka med polischefen ger lite delade känslor.

Fem böcker kvar så i slutet av sommaren är serien klar. Tur att jag har hittat en ny serie i Vildblommor!

Bok nr 29 i raden av böcker om Clara. Den här är nog den minst händelserika tror jag. Saker börjar landa. Början är iofs rätt spännande men sen landar det.

Drivet blir inte alls samma, men pulsen behagligare.

Känns lite som att säcken håller på att knytas ihop för flera av de personer som dykt upp under boken. Lite nöjd att jag hittat en annan serie med många böcker.

Det finns ett gäng olösta mysterier och röda trådar som jag är nyfiken på att se vart de tar vägen så längtar redan efter nästa del.

Förra boken slutade mycket spännande och den här var verkligen inte sämre. Gah! 19 februari släpps nästa del och jag kommer garanterat att kasta mig över den.

Älskar hur Clara hela tiden vill göra saker som gör det bättre för många. Att skapa ett bättre samhälle, att bidra. Otroligt skönt att läsa om sånt.

Boken tar verkligen upp olika typer av ämnen. Högt och lågt. Allt från vanliga relationer med ganska enkla problem till väldigt svåra saker. Tex hur man som förälder hanterar att ens barn inte är så bra utan snarare en hemsk människa. Vad gör det med en?

Fint att läsa om att blodsband inte är allt, även om det ändå finns där.

Släpptes i juldagarna men sparade den tills nya året. Lite skönt för nu är det mindre än tre veckor till nästa del. Den här slutade såklart sjukts spännande och jag hoppas verkligen att det inte blir för tufft för Henry.

Claras faster dök upp i förra boken och gjorde en något oväntad entré och det blir en del konsekvenser som får fokus i den här boken.

Tydligen finns det bara 36 delar så nu börjar jag känna lite separationsångest eftersom det är mindre än 10 delar kvar. Jaja, får väl hitta någon annan serie för det är bra najs att ha serier att falla tilbaka på. Då frodas ofta läslusten!

Förra boken avslutades med en cliffhanger och det visade sig vara rätt illa men det verkar lösa sig för Edvard. Skönt!

Uppskattar hur sidopersoner som sköterskorna på sjukhuset får ta plats på lite olika sätt. Hur deras liv ser ut, tankar och funderingar. Det gör att det blir många olika trådar att hålla reda på och vissa hoppar ibland över vissa böcker, för att sen dyka upp igen. Helt fine tycker jag eftersom man läser dem så pass ofta att man minns rätt bra.

Den här slutar på ett intressant sätt. Ska bli väldigt kul att läsa nästa bok och se hur polisen tar sig ur den pinsamma situationen.