Kanske har jag missat något tillfälle men jag tror ärligt talat att den här förmiddagen var den första halvdag som jag var hemma själv sen pandemin drog igång våren 2020. Dvs 4,5 år.

Kortare stunder, absolut, men en halv dag kan jag inte minnas.

Före pandemin jobbade jag hemifrån en dag per vecka och verkligen njöt av tystheten. Visst att jag hade ansvaret för Raffe men han sover rätt mycket dagtid.

Sen kom pandemin och vi jobbade båda hemifrån, och våren 2021 blev Simon hemma helt från skolan pga utmattning.

Hade någon i januari 2020 berättat för mig om åren vi hade framför oss hade jag ALDRIG trott på den personen (rolig meme).

John är ju själv hemma med barnen titt som tätt när jag är iväg på saker men omvänt kan jag inte påminna mig att det varit – över natten alltså. Ikväll är det dock så. Johns faster dog för någon vecka sen och begravs imorgon i Ängelholm så i detta nu brummar John söderut.

Vet att jag någon gång tidigare låtit Joel och Elvira vara hemma i huset när jag hämtat Simon. Idag på morgonen föreslog jag att Joel (om han ville) kunde vara kvar hemma när jag lämnat. Det vill säga, vara helt ensam hemma.

Först så ville han inte, sen när Simon började prata om att han oxå ville vara själv hemma så bestämde sig Joel direkt.

Jag sa att grannarna är hemma om det är något och så gick jag och Simon till förskolan.

Tog väl sisådär 10 minuter och när jag kom hem så sa Joel att det inte ens varit läskigt.

Han blir stor den lille grabben.