Fick tips om boken och beställde direkt. Läst igår och gillar verkligen.

Älskar hur färgerna används i boken. Hur det växlar mellan glada fina lugna färger och mörka hemska färger. Lite som det kan kännas när man har det lite kämpigt i livet.

Visar oerhört tydligt hur dåliga vi vuxna är på att tolka känslan i barnet. Fick bekräftat att jag förut var lite som mamman i boken men inte längre. Känns bra att det går att lära sig.

Det enda vi har att säga är att det verkar gå så lätt att komma tillbaka. Det känns inte riktigt som att det är så i verkligheten.

Texten är speciell, men fin, och läsvärd.

Tidigare var allt så enkelt.
Dagarna var ljusa och lätta.
Men plötsligt vill inte Pim gå i skolan.
Det blir svårare för varje dag som går.
Pim blir så fruktansvärt trött
och får ont i magen och huvudet
och vill gärna gömma sig helt och hållet,
gräva sig ner, bli en grävling.

Men skolan förstår sig inte på grävlingar.
Då är det inte så lätt att vara Pim,
för alla barn måste ju gå i skolan.
Eller måste de inte det?

Tror alla skulle ha nytta av läsa den här boken. Att förstå känslan som finns för vissa.