Tänker rätt mycket på hur saker och ting hänger samman. Beroende, följder och sånt.

Det är en utmaning att vara en sån person för det är så svårt att nå fram, att få gehör. Enklare att bara fokusera i sitt stuprör.

Minns på mitt första jobb i chefsroll där jag kämpade. En ny person började på andra kontoret och på ett styrgruppsmöte där jag lyfte lite saker och som vanligt fick motstånd hörde jag personen i högtalaren. “Jag tror vi ska lyssna på Susanne, hon verkar veta vad hon sysslar med”. Han stod ut ett år.

Har försökt i andra forum – föräldragrupper till exempel men många har fokus på just här och nu, på mitt.

På mitt ett jobb har jag en chef som faktiskt lyssnade, som förstod att jag är bra på att se den större bilden. Hjälper dock inte när de över hen inte förstod.

Min utmaning är att veta när jag ska släppa och gå vidare och när jag faktiskt ska driva. Fått många insikter på de tre olika arbetsplatserna jag haft.

Nu när jag testat på vården lite mer blir det oerhört uppenbart att man verkligen inte ser helheten här. Inte heller kring hemmasittare (som är både skola och vård i kombination oftast, ibland kanske även kommun/socialen). Oerhört illa för människor far så otroligt illa pga detta.

Vi är så rädda att göra fel och vi fokuserar enbart på vår egen lilla del för mer orkar man inte. Fattar att det blir så. MEN vem ska se helheten?