Tydligen var det 5 år sen vi var där senast så det var verkligen dags. Lyckades få upp barnen i hyfsad tid så vi kom dit lagom till att 10-rundan skulle dra igång. Vi började med de gröna, fortsatte sen till de gröna och vågade oss på både blå och blå+ (7 meter upp). Efter blå+ la jag och Simon ner att gå upp i svårighet och kollade istället på Joel som körde båda röda. Imponerande!

Skönt att våga och att klara av det faktiskt!

Vi, eller snarare barnen, testade för två år sen och nu var det återigen städ så vi passade på att åka dit. Förra gången tittade jag bara på (oklart varför) men nu var jag med.

Olika nivåer så vi började med den gröna (lägsta för oss – finns tre barnbanor men maxlängd 130 cm så…). Linbanedelarna tycker jag är läskigast. Väger ju en del så det går så sjukt fort.

Sen var det dags för grön +, men där hade några som verkade vääääldigt långsamma just börjat så vi gick på blå istället. Huga! På tok för högt för mig och Simon egentligen men vi klarade av det. Sen grön + och då blev det lite strul på ett hinder och Simon lackade ur. Joel hade då redan hunnit blå + och joinade grön +.

Sen lite paus och Joel körde orange + (linbana bara) och vi funderade på orange men la ner. För högt. Sen körde Joel övriga (röd, röd + och orange) medan jag och Simon gjorde grön igen. Och Simon grön en extra gång.

Sen åt vi god lunch och drog hemåt.

Idag var det varannan måndag – dvs städ. Så istället för att måla tog vi en utflykt till Lida friluftsområde. Jag har sett att det finns en höghöjdsbana där och varit sugen på att testa.

Otroligt fint område och vi knallade runt lite innan vi lyckades hitta rätt. Shit vilket ställe! En hel hög olika banor på olika höjder. Bestämde oss för att barnen fick köra. Sådär första gången någonstans så brukar Simon vilja ha en hel del sällskap och hjälp, vilket var helt rätt gissat.

Efter en introduktion där de fick testa så var det bara att välja en bana och köra. Har inte sett någon sån lösning tidigare. En karbinhake som man förflyttade och en som man trädde på som man aldrig tog loss. Vilket gjorde att barnen själva kunde ta rätt höga banor – så länge de var långa nog.

Man kan lugnt säga att de gillade det. Joel med sina 13 cm mer än Simon lyckades med blåa banan (finns gul, grön, blå, röd och sen orange som mest var linbanor). Nästa gång ska jag oxå klättra!

Idag samlades vi med jobbet i Älta för att köra en gruppaktivitet. Vi hade inte bokat någon höjdaktivitet då en är väldigt onöjd med höga höjder. Den här personen kunde dock inte komma så när vi fick möjlighet att “uppgradera” till höghöjdsbanan så var vi inte sena att hoppa på.

Jag var frivillig att gå först. Det var på hyfsat darriga ben som jag klättrade upp i tallen efter säkerhetsgenomgången och när jag väl var där uppe så undrade jag liiiite varför jag varit så drivande i den här aktiviteten.

Nåja, det var bara att kliva ur komfortzonen och ta sig över utmaningarna mellan träden. Efter fem utmaningar så kunde man ta en till och sen åka ner, eller så kunde man ta en annan utmaning för att sen kunna gå till start och åka ner eller ta en större utmaning – tre andra utmaningar. Jag var rätt trött och kall när jag kom till valet men vilade en bra stund medan jag överlade med mig själv. Kom fram till att jag ju givetvis skulle ångra mig om jag inte gick. Så jag gick.

ASKUL!

Sen peppade jag de andra som oxå valde den sista svängen.

När alla var nere fick vi gå till en mysig timmerstuga med brasa i och äta middagen – fisk tillagad över öppen eld. Snacka om att det var gott! Höga på adrenalin var vi rätt speedade först för att sen dippa totalt.