Den här känns. Tämligen ofattbart att det är samma person som skrivit Mitt år med MS som sen får uppleva detta med sitt barn.

Givetvis drar jag en del paralleller och jämför. Visst att det är fokus på ätstörning i den här boken men i botten är det psykiskt mående.

Ser, och förtvivlas, över hur föräldrar bemöts, hur de känner, hur deras magkänsla ignoreras, hur vården tyvärr inte räcker till.

Behövs tyvärr såna här böcker.

Alltså wow! När jag såg boken på bild blev jag sugen. Har tre i min bekantskapskrets med MS och när jag jobbade extra på hemsjukvården på slutet av 90-talet hade vi två patienter med MS. Så intresset finns där.

När jag såg den på riktigt tappade jag lusten pga att den är tjock. Så den låg där. Väntande.

Så i helgen behövde jag en ny bok och gav den en chans. Ångrade mig inte! Den är otroligt intressant och skriven på ett sätt som gör att man hela tiden vill läsa vidare. Korta informativa och underhållande kapitel.

Vilken fantastisk grej att dela med sig av. Hur hon upplever sig själv, sjukvården, sjukdomen ,ja allt. Det krävs mod för att göra det, precis som det krävdes att genomföra den här behandlingen som räddar hennes liv.

Helt klart en bra bok att läsa för alla som har med MS att göra men även de som har någon nära sjuk eller jobbar inom vården. Det finns många insikter att få, många erfarenheter att ta del av.

Adlibris, Bokus, Idus förlag