Ännu en bok om Elina och vännerna. En mellanbok på något sätt. Inte samma driv känns det som. Förra boken slutade ju oerhört dramatiskt (det gör denna oxå fast på ett annat sätt) och det är en tuff början för Elina. Men det landar och kanske är det där det känns trist. Hur ska det gå framåt? Däremot händer det saker för andra. Marie tar steg framåt och för Martine rör det oxå på sig både med nya barn och befintligt.

Hela tiden lurar dock en känsla av att något kommer ske. Jag vet ju att böcker inte alltid är så snälla mot sina huvudpersoner, för då blir boken lite trist.

Slutet öppnar upp för olika möjligheter och det blir svårt att inte gå direkt till nästa del utan pausa med en annan bok. Jag får tvinga mig själv för jag vet att jag kommer tröttna om jag läser den här hela tiden.

Tionde delen och nu var det ett jobbigt avsnitt. Flera delar som var tunga. Våld i äktenskap, kidnappning typ och lite sånt.

Skulle gärna se en karta över området för jag har lite svårt att se framför mig avstånden. Ibland känns Simons gård så avlägsen och ibland rätt nära.

Nyttigt att få påminnelser om hur livet kanske kunde vara för 120 år sen. Då min mormor var liten flicka. Galet mycket som hänt på 100 år.

Avslutningen är sjukt spännande och jag hoppas att den leder till en förändring för Elina i nästa del. Men först någon annan bok emellan.

Nionde delen och det är så skönt att kastas rakt in i handlingen utan att fundera (så mycket iaf) över vem som är vem.

Fokus på Elina (såklart) men även Martine och Marie. Går hyfsat bra för alla den här gången känns det som och inte så många steg bakåt. Eller kanske faktiskt cliffhangern. Så jag är verkligen sugen på nästa del, men som vanligt är det minst en annan bok emellan som gäller.

Blir otroligt sugen på att bo med vyer, kunna andas. Låter så otroligt vackert!

Jag blir otroligt nyfiken på hur hela grundhistorien kommer utspela sig. Gissar ju att det på något sätt kommer hända något med Jonas, så att det till slut ändå blir Elina och Björnar.

Några saker landar (ett frieri) även om det byggs upp för att det kommer blir strul så känns det ändå skönt. Andra bygger upp för framtida jobbigheter (en som dör av kniv).

En stor drivkraft i att läsa böckerna är ju faktiskt den röda tråden med att man tycker att Elina har valt fel man. Jag gör allt för att undvika att läsa om innehållet (eller ens titlarna) för kommande böcker i serien för jag vill ju inte råka få reda på det. Jag vill uppleva resan dit.

Gillar att det dyker upp små minnen hos människorna som förklarar lite olika beteenden (den här gången både Simon och Martine).

Nu ska jag nog läsa några fler böcker emellan så det inte blir för mycket av serien. Bra att få längta lite.

Sjunde boken om Elina och gänget.

Här går flera saker åt fel håll känner jag frustrerat samtidigt som jag är lite splittrad för några saker (Björnar). Rätt ofta tänker jag “jävla snubbar” fast iofs rätt ofta “jävla fruntimmer” inser jag. Fast av lite olika anledningar.

Som alltid så uppskattar jag det sömlösa bytet av perspektiv. Gillar även hur livet beskrivs på den tiden, och hur jag kan känna igen en del men vissa saker ger otroligt perspektiv.

Det slutar (som vanligt) med en cliffhanger och titeln på nästa bok (Branden) ger nog en fingervisning om vad den kommer handla om. Blir nog bara en bok emellan nu tror jag. Känns som att jag skulle vilja få den här serien ur mitt system före jag påbörjar fler. Clara är ju snart över oxå

Sjätte boken om Elina och gänget för drygt 100 år sen i Norge.

Det slutade otroligt spännande förra boken och det gick snabbt att komma in i den här delen. Vips tog den slut kändes det som.

Gillar verkligen sättet Kate Helen skriver där hon lyckas byta perspektiv mitt i texten, ibland bara ett par meningar. Utan att jag som läsare blir förvirrad. Sjukt imponerande! Det gör att det nästan känns som en film där man får se det från flera olika perspektiv och det ger en bättre förståelse för helheten. Gillar!

Isak är borta, precis som Martines dotter. Jag hoppas att båda får mer fokus framöver. Marie flyttar in som piga på en gård och det känns som att den storyn kan få en del fokus framöver.

Slutet var som vanligt lite av en cliffhanger och det ska inte dröja så länge förrän jag ger mig på nästa del har jag tänkt.

Underbart att få återvända till Storforsen! Uppskattar att det nu är många olika “huvudpersoner” så man får en större helhet.

Den här gången är det lite jobbig läsning. Jag skulle önska att de pratade mer med varandra, iaf Vendela och Noel.

Att få insikt i hur det kan vara att ha separerat från en våldsam person är givande. Att det tar inte slut bara för att förhållandet är slut, det blir bara på ett annat sätt.

Bra slut! Ser fram emot att få återvända hit många gånger. Finns ju världens möjligheter att få följa fler i orten och de som vi redan känner utvecklas och livet förändras.

Hoppas nästa bok blir fokus på nyöppnad veterinärklinik!

Gillar serien mer och mer. Femte delen gick snabbt att läsa och den var spännande på flera sätt. Det hände mycket stora grejer.

Först funderade jag på titeln och fattade inte men nu när jag tänkte på vad som hänt så är så klart Charlotte ödesvalet.

Kapitlet ur fosterbarnens perspektiv är fruktansvärt. Jag vill bara hoppa in och kidnappa dem. Gah! Svårt med vuxna som inte behandlar barn med respekt, omsorg och empati. Huga.

Hade jag inte haft regeln att läsa minst en bok emellan hade jag dragit igång nästa del omedelbums för den slutade sjukt jobbigt.

Nu hände det mycket i den här delen känns det som, och givetvis avslutades det med en rejäl cliffhanger. Pust!

Det är fint att få följa flera olika personer och som vanligt få lyssna på olika perspektiv. Byten sker nästan omärkligt men ändå tydligt på något sätt. Oerhört skickligt!

Tidsperspektivet känns dock lite konstigt, får inte ihop hur mycket som hinner hända på en månad bara.

Relationen mellan Jonas och Elina utvecklas åt ett håll jag inte såg komma men som kan krävas för att det ska gå åt det hållet som man såklart hoppas – Björnar.

25 delar så vitt jag kan förstå så jag har ett par stycken att läsa under året. Kanske kan hjälpa mig att nå ett nytt läsrekord (är på god väg just nu).

Gillar verkligen att kunna återvända till samma plats och människor.

Livet är verkligen inte enkelt för Elina, även om hon har tur som har Jonas. Det hinner verkligen hända mycket i boken trots att den går så snabbt och lätt att läsa.

Som jag sagt tidigare så uppskattar jag det sömlösa perspektivbytet. Ger djup i berättelsen att få se saker från fler håll.

Så fint att få se hur människor bryr sig om varandra och vill förbättra hjälpa. Inte alla, verkligen inte alla och det får vi se det oxå, men många. Bundna av sociala normer på ett sätt som jag tänker att vi inte är nu längre, men på andra sätt är vi ännu mer bundna.

Gissar att Björnar kommer finnas i närheten framöver.

Slutar givetvis med en ny cliffhanger och jag inser att det är så det kommer vara. Nu en bok om Clara för att nog sen återvända till den här serien.