Idag när jag skulle gå kvällsrundan utspelade sig följande i mitt huvud typ.

• Hm.. jag behöver ha skjortan på mig, den var nog där uppe.
• Ah, jag passar på att bära upp de här kassarna som ska upp till vinden.
• Går upp med kassarna.
• Passar på att kolla med Simon om han vill med. Nope, det ville han inte.
• Går ner.
• Inser att jag inte har skjortan på mig, så går upp och hämtar den.

Lustigt hur hjärnan lurar sig själv hela tiden.

I våras ville Simon ha ny skrivbordsstol. Vi åkte och kollade, hittade ett ställe som sålde kontorsmöbler second hand. Hittade en som han tyckte var ok. Där.

Väl hemma var han tveksam. Jag insåg att det kanske faktiskt var dags för mig att uppgradera till en riktigt kontorsstol. Så jag tog den. Lämplig investering av vårt AB insåg jag.

Det betydde att den jag ärvt från Simon inte längre behövdes. Den hamnade i vardagsrummet och jag har tänkt skänka den. Gjorde ett försök i vår samfällighet har jag för mig. Ringde till Möjligheternas hus men de hade inlämningsstopp. Känns fel att slänga när den bara behöver lite tyg.

Så igår fick jag tummen ur och letade upp bilder jag tog för någon vecka sen. I Picasa skrev jag in att de skulle exporteras till mappen stol. Mappen öppnades och döm om min förvåning när jag redan hade gjort detta, med bilder tagna i juli…

Vi pratar en del om tal här hemma. Googolplex debatterades i våras och är relativt enkel att komma ihåg. Barnen använder den hela tiden.

Så införde John Grahams tal och berättade att det är minsann ännu större.

Så gick det lite tid och vi började prata om det där stora talet igen. Varken jag eller John kom ihåg vad gubben hette.

– Ni menar Grahams tal, säger Joel glatt.

Så nu vet vi var informationen fastnar och inte är det hos honom eller mig i alla fall.

Mormor har en lampa i form av jordglob och när vi var i Ed så var Joel intresserad av den (han har ju börjat gilla kartor).

John pekade och visade lite av varje. Bland annat pekade han på Sri Lanka och berättade att där bor personer som vi jobbar med. Joel sa något som John inte hörde och fortsatte prata. Efter en stund av ihärdigt tjat så inser vi att han säger att Ranuga bor där oxå.

Joel kom ihåg att vi i februari och mars pratade mycket om Sri Lanka och Ranuga eftersom jag då sydde en tröja till honom.