Minns att vi läste den här i skolan, men när vi nu läste den igen så kom jag ju inte ihåg mycket vill jag lova.

Vilken hemsk bok, för jösses vad killen har det tufft. Otroligt nyttigt att läsa den för barnen och samtidigt kunna prata om hur de beter sig mot honom och hur han har det. Och om det är okej att ha det så. Vi var rörande överens om att det inte var det.

Bilderna är ju precis som i Gusten Grodslukare helt underbara tycker barnen. De skrattar högt många gånger eftersom det är en hel del dråpliga situationer.

Kan tänka mig att den här boken är bra att läsa i skolor och samtidigt diskutera mobbning.

Första riktiga kapitelboken vi läser för barnen (3,5 och 5 år) och det var succé.

De lyssnade kanonbra. Vi läste 2-3 kapitel varje kväll och de blev alltid lika besvikna när vi inte skulle fortsätta läsa. Inte så konstigt eftersom de är vana vid att läsa ut böckerna. Kapitlen slutar dessutom ofta ganska spännande, så jag förstår dem.

Lagom underhållande och målande beskrivningar så att man själv kan få en bild. Dessutom finns det små skojiga bilder i boken som barnen hade mycket roligt åt.

Varje kväll före vi började läsa frågade jag vad som hänt förra gången för att få barnen att tänka efter. De fick oxå gissa vad som skulle hända i kommande kapitel. De gillade detta moment 🙂

Enligt en gammal klasskompis har en lärare läst denna för oss när vi gick i typ mellanstadiet (eller om det till och med var högstadiet) fast det kan jag inte minnas. Minns bara att någon läste Gummitarzan, som även den är Ole som skrivit ser jag nu när jag kollar upp!